För sent för edelweiss -

- nej, det tror jag inte. I helgen planterade jag äntligen den edelweiss jag fick av A. på jobbet för några veckor sedan. Den har varit nöjd och glad på min balkong trots frost och blåst, och nu fick den en varm och skyddad placering i en vrå intill österväggen vid planteringslådan, bredvid backsippan. Jorden är grusig och väldränerad – där borde den trivas.

Lördagen var koloniföreningens sista arbetsdag för säsongen, strålande vacker och vindstilla. Jag hann få mycket gjort i min egen trädgård. Skogen av jordärtskockor i grönsakslandet grävdes upp, och förhoppningsvis finns inga knölar kvar i jorden i år. De fyllde ledigt upp en stor plastkasse, trots att jag slängde massor. Blasten tog jag av och grävde ner i landet, men de 2-3 meter höga, tjocka, bambulika stjälkarna var för hårda och kraftiga för att klippas ner i komposten. Jag har travat dem på hög till valborgsmässobrasan nästa år.

Eftersom jag ändå stökade runt så mycket i landet klippte jag ner övriga skörderester (squash, misslyckad majs, trädgårdsmålla, de sista rödbetorna sonm bara blev blast…) och  höstgrävde hela landet. Det är egentligen för tidigt, men skönt att få det gjort. När jag tog bort gångbräderna ur landet såg jag att fullt med småsniglar redan boat in sig för vintern på undersidan. Jag mosade dem skoningslöst med en särskilt kraftig jordärtskocka som mordvapen.

Tömde vattentunnan som var bräddfull – ett trist, slaskigt, tungt och kallt jobb, men vattnet var tillfruset på ytan och det har varit ner till sex minusgrader ett par nätter, så det kändes ändå som om det var dags att få undan tunnan för vintern. Jag kånkade runt  med den fyllda vattenkannan i trädgården och tömde den där jag trodde att det kunde göra mest nytta – hos  rosorna, rosenflockel, gullstav och flikflädrarna.

Plockade en (sista?) kasse plommon och lite äpplen, och sågade eller knipsade bort risiga grenar ur plommonträdet. Även körsbärskornellen friserade jag lite. Ett lass dåliga plommon och mögliga äpplen körde jag iväg till komposten.

Vattnet stängdes av idag, och jag stängde till min egen huvudkran och hällde för säkerhets skull lite frostskyddsmedel i avloppet. Stängde till fönsterluckorna på husets baksida och skruvade till alla ventiler så att mössen får jobba hårdare om de tänker ta sig in.  Jag har, peppar peppar, inte haft möss i huset under de år jag har ägt det. Kanske helt enkelt för att jag inte har värme på under vintern.

Drog upp växtstöd och pulade in dem i boden, dit också trädgårdsstolar och trädgårdsbordet fick flytta in. Räfsade lite löv och täckte den japanska starren, men för övrigt väntar jag med täckning. Det får bli bra mycket kallare först. Detsamma gäller kupning av rosorna. En del småsaker finns också kvar. Tömma lavendel- och citronmelisskrukan, städa boden, lite höstbeskärning av den gulbladiga flikflädern, få in skottkärra och det runda trädgårdsbordet, skruva fast presenningen framför farstudörröppningen. Men mycket mer än så är det inte kvar av arbetsåret. Faktiskt ganska skönt!

Strandiris och gulltörel i höstdräkt

Höstflytt

I lördags hörde jag för första gången den här hösten de klagande urtidsropen från flyttgäss högt, högt uppe i himlen. Ett ljud som alltid ger mig rysningar efter ryggraden. Hann slänga upp kameran, men inte fokusera… Jag längtar redan efter våren när de trumpetar sin ankomst. Hösten är fin, men den är inte min årstid.

Efter veckans gräsklippning beskar jag det ena äppelträdet och satt sedan i timmar och klippte ner blad och kvistar i komposten. Det känns alltid motigt att komma igång med beskärning, men när jag väl har börjat är det svårt att sluta. Det andra hann jag alltså inte med.  Jag får se om det blir tillfälle till det senare i september eller om jag får spara det till våren.

Har också planterat den sista omgången lökar för säsongen, nämligen:

• Tulpan ‘Yonina’ – liljeblommande, sena, ca 40 cm. Satte dem i verandarabatten intill den vitgrönbrokiga japanska starren.
• Två fyrverkerilökar Allium Schubertii, i ”puddingrabatten”. Blommar juni-juli, c:a 60 cm höga.
• Stor stjärnlök, Ornithogalum magnum – 80 cm hög. Ny, intressant! Den petade jag ner på olika ställen, bl.a. i tomtgränsrabatten intill röd pion och rödbladig styvklematis.
• 6 kirgislökar Allium ‘Purple Sensation’ - gammal favorit. Också den satte jag ner där den fick plats, bl.a. i  tomtgränsrabatten och intill gulbladigt hakonegräs.
• En madonnalilja - mitt i puddingrabatten.
• 5 honungslökar - också en favorit, av den finstämda sorten. Har haft ett antal som nu verkar ha gått ut. I puddingrabatten och annorstädes.
• 15 morgonstjärna, Ornithogalum Umbellatum – 15 cm höga, blommar i maj-juni. Satte dem dels vid klematis Propertius-foten, dels i den skuggiga bodrabatten.

Till slut tömde jag kylskåpet och frostade av det. Tråkigt höstjobb, men skönt att ha det gjort. Att tömma det var lätt gjort – det innehöll i stort sett olja, vinäger och en halvtom box Les Fumées Blanches, som jag tömde på ytterligare ett glas medan jag väntade på att isen smälte. Enda tilltugget kvar i stugan var pepparkakor. Ingen närande lunch, men  faktiskt en oväntat god kombination!

Manifest!

Manifest och motmanifest är ju högaktuella i dessa dagar, i alla fall i litteraturens värld. Men också ett enkelt (alltför enkelt) grönsaksland kan inspirera till högtidliga bedyranden, vilket också skedde vid gårdagens dystra  inspektion av ägorna. Härmed utslungar jag alltså följande manifest:

• Jag lovar att aldrig mer glömma vid pass tjugo jordärtskockor i  jorden i grönsakslandet, vilka till nästa säsong multiplicerar sig med tio och skapar en tre meter hög, skuggande djungel i mitt minimala land
• Om så ändå sker lovar jag att aldrig mer plantera fem små majsplantor inträngda i den djupa skuggan mellan jordärtsskocksdjungeln, hallonhäcken och sockerärtspyramiden. Det blir absolut ingenting av det.
• Jag lovar att hädanefter försöka respektera den hårfina gränsen mellan solig optimism och idioti. I enlighet med denna föresats tänker jag alltså aldrig mer odla två rader jätteträdgårdsmålla, två rader rödbetor, två jättestora squashplantor samt smultron och schalottenlök på en sammanlagd yta av 1 dryg kvadratmeter. Resultatet blir: squash.
• Jag lovar att aldrig mer sätta schalottenlök i det fuktiga, leriga  mörkret under smultronplantorna. Det nesligaste skörderesultatet var den sättlök som producerade en enda lök, nämligen sig själv. Möjligen hade den hunnit bli några millimeter rundare om magen under månaderna i jorden. De andra lyckades klämma ur sig en extra lök  i alla fall.

Ett kort men slagkraftigt manifest med goda chanser till förverkligande. Jag funderar på att nästa år odla bara krasse i grönsakslandet – och kanske en (1) squashplanta. ”Lebanese White” har varit riktigt trevlig, även om den tagit över allt annat. Igår plockade jag med mig tre frukter hem – en normalstor, en stor, och en gigantisk. Den gigantiska skrämde vid upptäckten nästan slag på en i och för sig lättskrämd slottsfru som mig – den var så stor att den inte såg ut som en frukt utan snarare som ett sovande spädbarn där den låg vit och naken i landet gömd under bladen. Den går i samma viktklass som en nyfödd också.  Så nu har jag ätit squash i två dagar. Den normalstora åt jag rå, och av den stora gjorde jag massor med soppa på tärnad squash, lök, vitlök, gurkmeja och lite vispgrädde. Men den gigantiska ligger fortfarande orörd på köksbänken och gör mig nervös. Squashkaka, kanske? Det har jag aldrig testat.

Det var mycket jobb i trädgården igår. Förrförra helgen frotterade jag mig med besläktade själar på en internationell konferens om Anne på Grönkulla – roligt! Sedan låg jag sjuk en vecka i influensa, antagligen svinvarianten – inte roligt! – och missade alltså förra helgen också. Så gräset och ogräset hade vuxit sig högt och saftigt, och det var tungt jobb med gräsklippning och rensning av grusgångarna när jag nu äntligen kom ut. Trist jobb också att köra skottkärra efter skottkärra med mögliga äpplen till allemanskomposten. Jag trodde att jag skulle få en god äppelskörd i år, men nästan alla äpplen möglar och faller av. Jag skyller på den genomregniga och kyliga junimånaden efter den torra och heta maj.  Blad och grenar är friska och grönskande, så det verkar inte vara monilia. Borde beskära – men orkade inte igår. Man tappar i kondition när man ligger till sängs en vecka.

Jag planterade i alla fall lite nya perenner också. I den nygrävda ”rabattpuddingen” satte jag tre nävor, Geranium ‘Rozanne’, en alunrot Heuchera ‘Peach Flambé’ och en alunrot Heuchera ‘Swirling Fantasy’. Till höger om studentnejlikan i gångrabatten satte jag en funkia ‘White Feather’ som ska ha alldeles vita blad i utspringet. Senare blir de gröna. – Hade beställt dessa från Odlarglädjen i Eskilstuna. Svindyrt porto, men plantorna var inte dyra och de var friska och fina och klarade frakten utmärkt. – Dessutom satte jag sticklingar av silverarv i puddingrabatten. Har tagit dem från min gård, där det växer en fin, låg sort. Det är väl tveksamt om de överlever.

Satte också liten botanisk tulpan Tulipa clusiana ‘Lady Jane’, dels kring Rozanne-nävorna, dels kring funkian. I jorden under den svartbladiga flikflädern satte jag pingstlilja ‘Recurvus’. När det gäller narcisser är jag väldigt konservativ. Det är poeticus, av Recurvus-typen, som gäller. Eller möjligen de små helt vita Thalia. I alla fall inte de med stora skära trutar, som rökt lax-rullader.

Klippte ned de hallonskott som gett bär i år,  och ryckte upp resterna av sockerärterna och klippte ner i komposten. Baxade sedan hem min trinda squashfamilj, schalottenlökarna och ett femtontal ganska omogna äpplen som jag senare gjorde äppelkompott på och frös in.

Trängsel i rabatterna

- jag har köpt fler perenner igen. Och dessutom beställt nya på postorder. Men inga som passar i den nygrävda rabatten! I stället får de trängas i de gamla. – Skyndade ut på landet efter jobbet, trots de mörkblått hotande åskmolnen över Flogsta, och hann både klippa gräset och snabbplantera tre av de nya plantorna innan regnet kom. Galopperade sedan hem på rekordtid, medan regnet fortfarande höll sig inom anständighetens gränser. Sedan har det öst ner flera timmar. Jag är otroligt nöjd med att jag hann med vad jag tänkt.
Mina nyinköp är:

1. Höstflox, Phlox paniculata ‘Franz Schubert’ – ljust blåviolett med markerad vit teckning i blomman (i mitt ex mer markerat än på bilden). På en webbplats hittade jag det bisarra skötselrådet ”Liquid feed with compost tea or fish emulsion just as buds begin to form in midsummer” – jag fick en vision av hur jag nästa år sitter med den späda floxen i famnen och försöker mata den med en nappflaska fylld med fiskemulsion eller, nästan värre, kompost-te. – Jag planterade den i den skuggiga gångrabatten mellan vitgrön och gulgrön funkia, just intill tidlösan. De flox jag har som står skuggigt är de finaste.
2. Gulbladigt hakonegräs, Hakonechloa macra ‘Aureola‘.  Har jag länge velat ha. Planterade i ett tomt hål strax intill skär astilbe och svartbladig alunrot ‘Obsidian’ i gångrabatten, halvskuggigt till halvsoligt läge. Där blir den fin!
3. Japansk starr, Carex morrowii ‘Ice Dance’ . Mycket fin, fast jag är något tveksam om härdigheten. Vill gärna ha halvskugga och  fuktig jord, men väldränerat. Kommer att vintertäcka den noga. Jag satte den i den halvskuggiga verandarabatten i hörnet, där jag ska gräva bort  resterna av  den vita rosenvialen.
4. Pion ‘Karl Rosenfield’, mörkröd (hoppas jag) – kanske inte världens mest exklusiva pion,  men exemplaret var fint och prisvärt, och jag vill ha en röd pion. – 16/8: planterade den i västra trädgårdsgränsrabatten, mellan häcken och den rödbladiga styvklematisen.
5. Tre trädgårdsirisar i mörkt lila till blekrosa schatteringar – Sign of Lion (mörkt svartviolett), Senlac (tvåfärgad i purpurrödlila och violett), Cherished (blekrosa).  – 16/8: planterade dem – trots allt! -  i bakre delen av den nyutgrävda runda rabatten, tillsammans med en hel del sten, mossflox och låg backnejlika (båda två från det gamla stenpartiet).
6. En enda liten brunnäva, Geranium phaeum ‘Samobor‘ – kunde inte stå emot det vackra bladverket, och blommorna är ju underbara! Har ingen aning om var den kommer att hamna. Den frösår sig tydligen rikligt, så man lär ska vara försiktig med vilken växtplats man väljer. Tål allt från sol till skugga. – 16/8: planterade den till slut i den halvskuggiga rundeln under Cox Pomona-trädet, där en anonym skär rabattros växer tillsammans med skogssalvia. Där får den gärna ta över det begränsade utrymme som finns.

Rabattpudding

Sista semesterdagen! Just när jag kommit igång med att ha semester.

Ännu en skön helg med strålande väder ute på kolonin. Under de svala kvällstimmarna igår grävde jag äntligen ut det gräsigenvuxna ”stenparti”  som jag tänkt ta itu med ända sedan jag köpte trädgården. Några små tuvor av låg, söt nejlika och mossflox lyckades jag trassla rena från gräs och satte tills vidare i krukor. Timjankudden fick gå förlorad. Gick sedan upp ganska tidigt i morse och fortsatte. Nu grävde jag ut tre skottkärror lera och körde iväg med,

Ogräddad rabattpudding

och fyllde sedan på med kogödsel, kompost, grus, benmjöl och planteringsjord. Men jag har inte bestämt mig för vad jag ska ha rabatten till. När jag orkar – senare i sommar eller i höst – ska jag gräva ut ytterligare någon halv kvadratmeter så att jag förbinder den nya rabatten med flikfläderrabatten, och får en rejäl i stället för två plottriga. Nu lade jag helt provisoriskt ut de överblivna kullerstenarna runt den alldeles runda och tomma  rabatten. Det ser hemskt ut! Som en chokladpudding med gräddfrans… Men när puddingen väl är färdiggräddad (slutgrävd och plantfylld) och fått lite mindre spektakulär kant mot gräsmattan blir det nog bra. Det är alltid ett nöje att få en ny, tom planteringsyta. Funderar på att ha en centrumväxt – kanske ett gräs? Jättetåtel ‘Transparent’? – och runt omkring antingen sommarblommor (krasse, helt enkelt…?), eller nävan Rozanne som nu står lite för skuggigt och ranglat till sig. Eller brunnäva, som jag tycker ser så vacker ut på bild? Eller ska jag gå helt på sommarblommor, så har jag varje år någon ny kombination att leka med? Att fylla rundeln med jätteverbena, kanske kombinerat med silversalvia runt omkring,  skulle också vara kul… Nå, jag har gott om tid på mig att fundera. Vad det än blir för växter så får de sällskap av lökväxter.

16/8: planterade tre violetta/rosa trädgårdsirisar här, flyttade aklejrutan ‘Thundercloud’ som tynat i skugga hit, och planterade tillbaka tussarna av backnejlika och mossflox som jag räddade ur stenpartiet, tillsammans med en hel del sten.

Ännu en underbar dag…

…i jämmerdalen.  Den för människokroppen perfekta värmen (omkring 27 grader), vindstilla, strålande sol omväxlande med högtidligt förbiseglande molnbankar. Jag sov över i kolonistugan. Det blev lite för varmt under plåttaket, men härligt ändå. Njöt både av den stilla, varma kvällen och den soliga och daggfriska  morgonen. Och nyplockade hallon med vispgrädde är ingen dålig andrafrukost, intagen i äppelträdets skugga och i doftstråket från den majestätiskt blommande kungsliljan.

Förra veckan stökade jag undan en hel del trädgårdsmåsten – rensning av grusgången, målning av verandan med mera – men denna min sista semestervecka har jag tagit det lugnare. I måndags köpte jag på mig ett antal nya perenner:

1. Röd solhatt (läkerudbeckia) ‘Magnus’
   

   Röd solhatt och blåklocksklematis

   - två ”vanliga” och en ”Exklusiv”. De vanliga stackarna satte jag mellan riddarsporrar och vallmo i rabarberrabatten; den exklusiva mellan rödbladig kärleksört ”Matrona” och den likaledes nyinköpta blåklocksklematisen,  nämligen:

2. Blåklocksklematis, Clematis heracleifolia ‘China Purple’. Impulsköp! Jag föll för dess vackra, fräscht ljusgröna blad mot mörka kraftiga stjälkar.Lär ska blomma augusti-oktober, bli c:a 90 cm hög (stöd krävs) och tyvärr inte jättehärdig. Blommar på årsskotten, och ska beskäras på våren ned till den vedartade delen.
3. Indisk fingerört, Potentilla nepalensis ‘Miss Willmott” – 3 exemplar. Planterade dem i rabattkanten vänster om stubben i granrabatten – ryckte upp ett par fula smånävor som aldrig tagit sig och satte fingerörten där. Ska blomma juni-september, stjälkarna blir 40-70 cm långa, blommorna svävar högt över de fina lite smultronlika, lösa bladrosetterna. Vill ha det  soligt och torrt.
4. Blekgul daglilja, Hemerocallis citrina – har jag länge suktat efter. Satte den mellan rosenkragar och studentnejlika, efter att ha rensat bort en massa smultron och annat påklådigt smågrönt. Blommar juli-augusti, blir 90-110 cm hög, doftar. Vill ha sol till halvskugga.
5. Strutbräken – ett enda exemplar. Den planterade jag i silverplisterrabatten i nästan total skugga, där den med tiden borde bli en fin kontrast till de  självlysande vita ‘Beacon Silver’-plistrarna, både i form och färg. Skuggbräckorna som jag planterade i rabatten klarade sig inte ens ett år. Två av dem halshöggs av något odjur som bet av dem vid roten och sedan släppte ner dem på jorden – oätna – och den tredje har också av okänd orsak  gett upp.
6. Alunrot, Heuchera micrantha (?) ‘Obsidian’. En otroligt mörk, metalliskt glänsande alunrot som jag föll pladask för! Den blev fin tillsammans med den namnlösa, rosa astilben. Alunrot är verkligen något man kan bli besatt av. Jag vankade äggsjukt runt med flera andra sorter på plantskolan utan att kunna bestämma mig. Men till slut tog jag mig samman och satte med heroisk uppoffring tillbaka alla utom ‘Obsidian’.

Flyttade också den skära irisen från det ena skuggiga verandahörnet till det andra soliga; klippte gräsmattan + rabattkanter och räfsade bort allt hö och allt skräp så att gräsmattan nu ser ut som ett nyborstat biljardbord; vattnade – nu behövs det! – och skördade sockerärter, rödbetor, trädgårdsmålla och de två första squashfrukterna av den för mig nya sorten ‘Lebanese White’. Den var superb -mycket god även som rå. Saftig och vackert vit med äppelgrön glans.

Första skörden

Efter gårdagens istadiga stormblåst var gräsmattan under plommonträdet full av olivstora plommonkart – tack för hjälpen med gallring! Men tyvärr har också en massa äppelkart, ibland hela äppelkvistar, blåst ner. Där behövs ingen gallringsassistans, men den fick jag alltså ändå. Ingrid Marie får jag i alla fall hyfsat bra skörd på i år, men Cox Pomona är ordentligt tilltufsad.

Årets första daglilja har slagit ut – den fina lilla Stella d’Oro, min favorit. De andra är också på gång.

Idag har det varit bra arbetsväder,  milt och växlande molnighet. Tyvärr fortfarande gott om überpigga mygg. Har letat efter myggmedlet US622  som var bäst i test enligt en artikel i UNT för någon vecka sedan, med Mygga spray som god tvåa och Mygga roll on  – som jag har – som trea. Har inte hittat det i butikerna än, men det ska väl gå att få tag på förr eller senare.

Dagens arbetspass:

• Planterade en stor kruka med lavendel och citronmeliss som får stå vid entrén. Lavendel är oumbärligt, och citronmeliss är så trevligt att gå förbi och repa lite blad med sig till en kopp örtte.
• Oljade in grindportalen med kinesisk träolja – även ovanpå, där jag snart ska leda upp skogsklematisen, lika überpigg som myggen, och den senblommande kaprifolen. Kunde dock inte komma åt spaljén på kaprifolsidan – det är för lummigt där.
• Oljade också in staketet, främst ändträet upptill och nedtill, men även yttersidan av spjälorna där det behövdes. Insidorna räckte varken oljan eller orken till.Jag var ändå ganska mör i ryggen och ganska yr i huvudet av ångorna efter 50 meter staket…
• Beskar djävulsbusken - den rödbladiga smällspirean -, där jag tog av en gammal gren vid roten och toppade de övriga. Paradisbusken nändes jag inte röra än. Den är tillräckligt ny för att få växa i fred något år till.
• Vattnade Gustav, som jag alldeles omedvetet döpt min stiliga men törstiga gullstav till, fast den egentligen heter ‘Rocket’, samt squash och andra grönsaker
• Klippte bort vissna rosor på kanadensarna ‘Martin Frobisher’ och ‘Louis Bugnet’. De är ljuvliga, men blommorna blir fula i regn och buskarna släpper inte ifrån sig de stora bruna tufsarna frivilligt, så det krävs nästan lite ansning för att det inte ska se för eländigt ut.
• Slarvklippte gräsmattan – den kunde gott ha fått växa lite till, men det ska visst bli regnigt ett tag framöver
• Plockade hallon, smultron och vinbär
• Skördade de tio första sockerärterna ‘Engelsk sabel’ och den första rödbetan. Den senare  hade snarare skördat sig själv, märkligt nog. Låg helt uppe på jordytan och tittade förebrående på mig. Det var bara att plocka upp den från marken.

Gick sen hem trött, varm och myggbiten, duschade och åt middag ihopskrapad av vad huset förmådde – de krispiga sockerärterna och den mjälla rödbetan med en rejäl klick färskgetost till, en handfull svarta oliver, en massa gurka med örtsalt och rapsolja, ett kokt ägg. Hur gott som helst. Och till efterrätt en stor skål med de nyplockade hallonen och lite vinbär, lite strösocker och god vaniljglass. Himmelskt!

Honungsrosen slår ut

Den ljuva honungsrosen slår ut mer för var dag nu. De vaniljgula, runda knopparna är nästan lika fina som blommorna. Vore jag rådjur – Gud förbjude! – skulle jag äta upp dem direkt, så goda ser de ut.  Rosen klättrar bra i det döda äppelträdet.

Efter två veckors underbar värme (och torka) har det börjat bli lite svalare och ostadigare nu, och ska så förbli veckan ut. Klippte därför gräset igen trots att det bara gått ett par dagar – vem vet när det blir tillräckligt torrt igen. Kantklippte också mödosamt alla rabatter i trädgården, klippte bort de sista vissnade lupinställningarna, rensade grönsakslandet – där allt växer fenomenalt bra -  och skrapade 25 meter grusgång ren från ogräs. Får ta andra hälften nästa vecka.

Roligt att se gamla och nya perenner blomma. Gillenian, som måste hamna på en topp-tio-lista över mina favoriter, såg klen ut i starten i juni,  men är nu stor och vackert översållad av en sky av vita stjärnor. – Ronja tipsar om att man ska låta gillenian stå lite ”fattigt” för att den inte ska förväxa sig och tappa spänsten. Det ska jag komma ihåg!

Praktröllikan ‘Credo’ som jag planterade förra året har klarat vintern fint och blommar vackert bland självsådd ljusblå mariaklocka, och det guldlin jag sådde och förkultiverade förra året blommar nu för första gången.

Men myggen är hemska! Trots heltäckande kläder och flera omgångar myggstift – både under och utanpå kläderna – lyckades jag bli snyggt prickig idag också. Så här mycket mygg har det inte varit i stan alla de år jag har bott här. Det var inte tal om att sitta utomhus med min lilla lunch.

Slog dödsföraktande ner ett (OK, litet) getingbo som satt i taket vid farstun. Flydde sedan – mindre dödsföraktande – in i stugan och stängde dörren. Inga arga surr hördes, och när jag fegt stack ut yttersta nästippen genom dörren låg det tomma boet helt fridfullt på golvet och kunde utan fataliteter avlägsnas.

Avslutade med den härligaste av trädgårdsjobb – klippa av vissna rosor och vissna pionhuvuden. Det blir alltid årets vackraste kompost när de skära och vita pionbladen kröner den.

Juli

Den 1 juli, och pionerna blommar underskönt. Den rosa är otroligt yppig i år. Däremot ser jag till min förargelse att den pion jag köpte från Odla.nu förra året som rotstock inte alls är den djupt röda Inspecteur Lavergne som den påstods vara, utan en vanlig skär pion den också. Asch! Då får jag flytta den och skaffa en ny. Det var ju en riktigt röd jag ville ha. Det var inga lyckade köp jag gjorde förra året därifrån.

Tog mig ut till trädgården efter jobbet för att vattna och klippa gräs. Upptäckte att jag med framgång har byggt upp en hel myggkläckningsfabrik i vattentunnan. Trots att jag förtänksamt nog ritat all bar hud med myggstift innan jag gick hemifrån blev jag ordentligt stucken. Jag läste på myggstiftsetiketten att preparatet ska göra mig osynlig för myggen, men mina myggor kan tydligen inte läsa. Eller också var de så hungriga att de tacksamt tog emot den slottsfru som bjöds, osynlig eller ej.  Det är uppåt 30 grader varmt och kvavt – åskan hängde i luften, men tycks ha seglat förbi nu i kväll.

Den nyplanterade svartbladiga flikflädern ‘Black Lace’ börjar slå ut sin första blomma, som en liten sky av vitrosa fräknar över de metalliskt glänsande mörka bladen. Effektfullt och roligt.

Blomman i knoppstadiet...

... och med fullt utslagen blomma

En ny generation vita flygare, och även en hel del nyfödda löss, har sedan  söndagsutrotningen hunnit sätta bo i honungsrosen och den namnlösa skära ”marsipanrosen”. Jag sprutade dem med vattenslangen igen. Det är väl bara att ha tålamod. Det är intressant att se att de alltid föredrar just de två rosorna. De lämnar Queen Elizabeth och Stanwell Perpetual i fred, och även kanadensarna.

Blomstertid

Akleja och stjärnflocka

Efter tre regniga och kalla juniveckor slog högsommaren till. Det har varit underbart väder, med strålande sol och den allra blidaste värma. Blomningen har fullkomligt exploderat.  Pionerna dukar fram till årets stora tårtkalas – man vill sätta tänderna i de fluffiga, marsipanskära och gräddvita, kardemummadoftande blombakelserna! Paradisbuske, midsommarros och himmelskt doftande schersmin reser en sagolik skuggberså åt mig. Humleblomstret nickar med sina ljuvliga, finstämda klockor – och som skrällande kontrast slår galna brandliljor och rosenkragar sina huvuden ihop  i en skamlös färgchock intill den blå lupinen. Strax intill blir den andlöst vackra vita krolliljan lika skamlöst omfamnad av en uppenbarligen störtförälskad blå akleja…

I helgen klippte jag resten av häcken. Upptäckte till min fasa små knölklockeplantor på vandring från häcken ut  i gruset bakom huset. Jag grävde, förgiftade och täckte med svart plast – men eftersom jag har precis alla andra hemska ogrässorter i trädgården vore det väl märkligt om jag skulle undslippa denna.  Kanske lyckades jag hejda den lite.

Vattnade också grundligt. Vem skulle för en vecka sen ha trott att det skulle behövas mer vatten i trädgården…? Gullstaven ‘The Rocket’ fick 30 liter, som den svalde utan att blinka. Den är inte den som lider i tysthet när det börjar bli ont om vatten. Direkt är det mest synd om den i hela världen!! Den slokar som om den låg i dödsryckningarna – de stora vackra bladen hänger som disktrasor.  Får den vatten piggnar den till direkt. Vilken drama queen! Den står väl helt enkelt lite för soligt.

Gödslade med hönsgödsel i både rabatter och land. Gläder mig åt sockerärterna som tagit fart, liksom trädgårdsjättemållan och de rabiata jordärtskockorna. Majsplantorna har tynat i kylan, men ser ut att ha klarat sig. Squashen frodas! En av dem blåste sönder under balkongvistelsen tidigare i juni- Då klippte jag av den trasiga stjälken och stack ner den i ett glas med vatten. På ett par dagar växte rötter ut, och jag planterade snart om den i jord. Nu är den redan nästan lika stor som den andra plantan.

Rensade ogräs, sprutade både såpvatten och slangvatten på bladlöss och vita flygare, gallrade plommonkart  och klippte bort lupinernas vissna fröställningar och annat skräp, men tog mig också tid att sitta i den ljusa skuggan under äppelträdet med ett glas vitt vin, en ostmuffin och en skål oliver. Där sitter man på första parkett på Nevadas enmansföreställning, denna fantastiska buskros med snövita och rosaskiftande blommor stora som tefat. Vilken underbar tid!