Honungsrosen slår ut

Den ljuva honungsrosen slår ut mer för var dag nu. De vaniljgula, runda knopparna är nästan lika fina som blommorna. Vore jag rådjur – Gud förbjude! – skulle jag äta upp dem direkt, så goda ser de ut.  Rosen klättrar bra i det döda äppelträdet.

Efter två veckors underbar värme (och torka) har det börjat bli lite svalare och ostadigare nu, och ska så förbli veckan ut. Klippte därför gräset igen trots att det bara gått ett par dagar – vem vet när det blir tillräckligt torrt igen. Kantklippte också mödosamt alla rabatter i trädgården, klippte bort de sista vissnade lupinställningarna, rensade grönsakslandet – där allt växer fenomenalt bra -  och skrapade 25 meter grusgång ren från ogräs. Får ta andra hälften nästa vecka.

Roligt att se gamla och nya perenner blomma. Gillenian, som måste hamna på en topp-tio-lista över mina favoriter, såg klen ut i starten i juni,  men är nu stor och vackert översållad av en sky av vita stjärnor. – Ronja tipsar om att man ska låta gillenian stå lite “fattigt” för att den inte ska förväxa sig och tappa spänsten. Det ska jag komma ihåg!

Praktröllikan ‘Credo’ som jag planterade förra året har klarat vintern fint och blommar vackert bland självsådd ljusblå mariaklocka, och det guldlin jag sådde och förkultiverade förra året blommar nu för första gången.

Men myggen är hemska! Trots heltäckande kläder och flera omgångar myggstift – både under och utanpå kläderna – lyckades jag bli snyggt prickig idag också. Så här mycket mygg har det inte varit i stan alla de år jag har bott här. Det var inte tal om att sitta utomhus med min lilla lunch.

Slog dödsföraktande ner ett (OK, litet) getingbo som satt i taket vid farstun. Flydde sedan – mindre dödsföraktande – in i stugan och stängde dörren. Inga arga surr hördes, och när jag fegt stack ut yttersta nästippen genom dörren låg det tomma boet helt fridfullt på golvet och kunde utan fataliteter avlägsnas.

Avslutade med den härligaste av trädgårdsjobb – klippa av vissna rosor och vissna pionhuvuden. Det blir alltid årets vackraste kompost när de skära och vita pionbladen kröner den.

Juli

Den 1 juli, och pionerna blommar underskönt. Den rosa är otroligt yppig i år. Däremot ser jag till min förargelse att den pion jag köpte från Odla.nu förra året som rotstock inte alls är den djupt röda Inspecteur Lavergne som den påstods vara, utan en vanlig skär pion den också. Asch! Då får jag flytta den och skaffa en ny. Det var ju en riktigt röd jag ville ha. Det var inga lyckade köp jag gjorde förra året därifrån.

Tog mig ut till trädgården efter jobbet för att vattna och klippa gräs. Upptäckte att jag med framgång har byggt upp en hel myggkläckningsfabrik i vattentunnan. Trots att jag förtänksamt nog ritat all bar hud med myggstift innan jag gick hemifrån blev jag ordentligt stucken. Jag läste på myggstiftsetiketten att preparatet ska göra mig osynlig för myggen, men mina myggor kan tydligen inte läsa. Eller också var de så hungriga att de tacksamt tog emot den slottsfru som bjöds, osynlig eller ej.  Det är uppåt 30 grader varmt och kvavt – åskan hängde i luften, men tycks ha seglat förbi nu i kväll.

Den nyplanterade svartbladiga flikflädern ‘Black Lace’ börjar slå ut sin första blomma, som en liten sky av vitrosa fräknar över de metalliskt glänsande mörka bladen. Effektfullt och roligt.

Blomman i knoppstadiet...

... och med fullt utslagen blomma

En ny generation vita flygare, och även en hel del nyfödda löss, har sedan  söndagsutrotningen hunnit sätta bo i honungsrosen och den namnlösa skära “marsipanrosen”. Jag sprutade dem med vattenslangen igen. Det är väl bara att ha tålamod. Det är intressant att se att de alltid föredrar just de två rosorna. De lämnar Queen Elizabeth och Stanwell Perpetual i fred, och även kanadensarna.

Blomstertid

Akleja och stjärnflocka

Efter tre regniga och kalla juniveckor slog högsommaren till. Det har varit underbart väder, med strålande sol och den allra blidaste värma. Blomningen har fullkomligt exploderat.  Pionerna dukar fram till årets stora tårtkalas – man vill sätta tänderna i de fluffiga, marsipanskära och gräddvita, kardemummadoftande blombakelserna! Paradisbuske, midsommarros och himmelskt doftande schersmin reser en sagolik skuggberså åt mig. Humleblomstret nickar med sina ljuvliga, finstämda klockor – och som skrällande kontrast slår galna brandliljor och rosenkragar sina huvuden ihop  i en skamlös färgchock intill den blå lupinen. Strax intill blir den andlöst vackra vita krolliljan lika skamlöst omfamnad av en uppenbarligen störtförälskad blå akleja…

I helgen klippte jag resten av häcken. Upptäckte till min fasa små knölklockeplantor på vandring från häcken ut  i gruset bakom huset. Jag grävde, förgiftade och täckte med svart plast – men eftersom jag har precis alla andra hemska ogrässorter i trädgården vore det väl märkligt om jag skulle undslippa denna.  Kanske lyckades jag hejda den lite.

Vattnade också grundligt. Vem skulle för en vecka sen ha trott att det skulle behövas mer vatten i trädgården…? Gullstaven ‘The Rocket’ fick 30 liter, som den svalde utan att blinka. Den är inte den som lider i tysthet när det börjar bli ont om vatten. Direkt är det mest synd om den i hela världen!! Den slokar som om den låg i dödsryckningarna – de stora vackra bladen hänger som disktrasor.  Får den vatten piggnar den till direkt. Vilken drama queen! Den står väl helt enkelt lite för soligt.

Gödslade med hönsgödsel i både rabatter och land. Gläder mig åt sockerärterna som tagit fart, liksom trädgårdsjättemållan och de rabiata jordärtskockorna. Majsplantorna har tynat i kylan, men ser ut att ha klarat sig. Squashen frodas! En av dem blåste sönder under balkongvistelsen tidigare i juni- Då klippte jag av den trasiga stjälken och stack ner den i ett glas med vatten. På ett par dagar växte rötter ut, och jag planterade snart om den i jord. Nu är den redan nästan lika stor som den andra plantan.

Rensade ogräs, sprutade både såpvatten och slangvatten på bladlöss och vita flygare, gallrade plommonkart  och klippte bort lupinernas vissna fröställningar och annat skräp, men tog mig också tid att sitta i den ljusa skuggan under äppelträdet med ett glas vitt vin, en ostmuffin och en skål oliver. Där sitter man på första parkett på Nevadas enmansföreställning, denna fantastiska buskros med snövita och rosaskiftande blommor stora som tefat. Vilken underbar tid!

Tillfälligt uppehåll

Trädgården efter regn

Äntligen en ganska skön dag! Efter strålande men iskall morgonsol  blev det en lätt molnig dag utan en droppe regn. Flexade hem tidigt från jobbet och gav mig ut till kolonin. En granne sa att det fallit mellan 70 och 80 mm regn under helgen… De gängligare perennerna, som rosenkrage och jättevallmo, låg grundligt nedplattade längs med marken. Jag försökte få upp åtminstone rosenkragarna så gott jag kunde. Plommonträdet hade tappat en massa löv i rena förskräckelsen, men inga grenar var nedblåsta och i stort sett såg hela trädgården ut att må riktigt bra efter rotblötan. Majsen såg visserligen lite darrig ut, och midsommarrosen som just slagit ut var en aning regnskadad.

Midsommarrosen - Finlands vita ros

Paradisbuske och schersmin börjar just slå ut, och detsamma gäller jättevallmon. Pionknopparna är härligt runda och stora, men väntar klokt nog med blomningen. Det ska komma mer regn i veckan – det sista vi behöver – och midsommaren lär också bli ganska blöt och kall, men jag kan inte tänka mig att det blir sådana skyfall som i helgen. Jag passade i alla fall på att klippa det långa och frodiga gräset, kantklippa rabattkanterna, rensa ogräs och t.o.m. klippa den kortare biten av häcken. Den kastade jag mig över och klippte som besatt, i rasande fart och utan att en enda gång stanna upp och se hur det blev. Kanske gjorde det susen, för det blev faktiskt ganska bra!

Allium blommar vackert, och jag går och tittar intresserat på de nya, stora vita alliumlökarna jag planterade i höstas. De är senare med att slå ut. Intill dem frodas stora vita krolliljor som jag köpte som knölar på Trädgårdsamatörernas mässa för två år sedan. Förra året orkade knappt bladen komma upp, men i år är de höga och kraftiga och fulla av knoppar.

Juni regnar bort

Nu har halva juni gått, och det har inte varit en enda vacker dag. Några dagar har det varit uppehåll större delen av dagen, men annars har det varit svinkallt, blåsigt och regnigt, regnigt, regnigt. Jag hade tur som fick ett par (nästan) regnfria timmar i söndags för en vecka sedan så jag kunde klippa gräset och rensa ogräs. Men det är enda gången jag har kunnat ta mig till koloniträdgården i hela juni. Nu den här helgen har det kulminerat i oavbrutet ösregn och blåst. Mina ipomoeor som jag till slut var tvungen att plantera om i balkongkrukorna för ett par dagar sedan, när det var uppehåll ett par timmar, står genomdränkta och sönderblåsta och flaxar på balkongen. Det känns hopplöst!

Tydligen är det köldrekord för att vara juni – den kallaste på 50 år enligt SMHI. Temperaturen här har pendlat mellan 4+ (kväll) och 10+ (dag). Enstaka dagar har det gått upp mot 15+.   Så sorgligt när årets vackraste månad bara försvinner ner i avloppet!  Jag har varken sett mina pioner, paradisbusken, midsommarrosen eller schersminen blomma, och vet inte om de har börjat blomma eller om kanske har regnat/blåst sönder redan. Om prognosen håller sig ska det bli uppehåll i mitten av nästa vecka – då kanske jag kan hinna ut en stund på kvällen efter jobbet. Gräset måste ju klippas, men när?

Jag är så desperat att jag börjat storstäda! Då har det gått långt.

Lupinerna anfaller…

… som en hungrig vargflock. Småörterna runt omkring har inte en chans. Men vackra är de, dessa måttlösa busar i rabatten. Inte nänns jag ta bort dem. Försöker begränsa deras framfart genom att nypa av fröställningarna när de börjar vissna, och njuter annars av de stiliga försommarblommorna.

Det har varit en vacker söndag, inte så varm men ganska solig, efter en mycket kall, regnig och blåsig vecka. Jag klippte gräset under stånk och stön, tjockt och högt som det hunnit bli på bara en vecka. Kantklippte sen under stön och stånk, och efter det gick det av bara farten att rensa 20 meter grusgång.

Äntligen fick jag ned mina fem stackars majsplantor i landet, liksom sex Linné-tagetes. Fler än så blev det inte av frösådden. Satte också en Blomman-för-dagen ‘Star of Yelta’ intill det oregerliga ståndet av jordärtskockor som dykt upp efter de obligatoriska kvarglömda knölarna. Det blir nog fint om de purpurlila vindorna kan klättra på de höga jordärtskocksstänglarna med de gula strålblommorna. Ett par andra ipomoeor som trasslat in sig i varandra satte jag i lådan vid vattentunnan. Det kan bli blå, vita eller purpurlila. Etiketten har jag tappat bort. Också där får de jordärtskockor att klänga på.

Såg till min glädje att skogsklematisen skickat ut en lång trevare mot grindportalen. Helt död är den alltså inte! Den kommer säkert att hinna klä in portalen i år också. Jag får se till att få bort det gamla riset, bara.

Lite dystrare blev jag när jag såg att den vita drakmyntan inte tycks ha klarat vintern, och att en fjärdedel av den röda vinbärsbusken på stam är vissnad. Får nog skaffa helt vanliga vinbärsbuskar. Stamträden är söta, men skörden blir sällan mer än fågelmat och ett par burkar i frysen.

Hallonen, däremot, har gone wild i år. Jag har hackat bort skott och bundit upp de långa grenarna m idag. Därvid avslöjades att både rödbetor och trädgårdsmålla har grott bra under hallongrönskan och växer snällt. Liksom sockerärter och schalottenlök. Nästa helg planterar jag ut squashen.

Blågull och den nya, blekgula smörbollen ‘Alabaster’ har sina höjdpunkter nu. Senare blir blågullen tråkig och risig, men då klipper jag ner den utan pardon. Den kommer pålitligt igen nästa år.

Och så löjtnantshjärtana, förstås… kära gamla favoriter. Vilken osannolik blomma!

Syrener och äppelblom

Cox Pomona blommar

Nu har jag planterat nästan allt jag köpt på mig under veckan. Milt duggregn växlade med milt solsken, de nyutslagna syrenerna doftade och det surrade löftesrikt bland skyarna av ljuv äppelblom. Det blir nog gott om frukt i höst, efter två magra år.

Den nya flikflädern kom äntligen på plats, och det är bara att hoppas att den växer till sig utan att bli vare sig uppäten eller borttorkad eller nedfrusen eller vad som nu hände med den gamla.

Jag sådde också vit, rosa och rosaröd pionvallmo dels i den stympade gulltörelrabatten, dels frikostigt kring den nyplanterade rödbladiga styvklematisen och så till slut lite grann i första grönsakslandet, som blivit alltmer av blomrabatt.  Vit, fylld mattram av sort ‘Snowball‘ sådde jag också kring styvklematisen och några frön också i  granrabatten – tror jag! Den bör förkultiveras, men det är för sent nu och som mattram beter sig borde det bli några stycken i alla fall – får de väl upp farten har jag de säkert i hela trädgården senare. Plantorna bör toppas så blir de knubbigare. Trivs bäst i näringsrik jord men är anspråkslös.

Till min bedrövelse verkar skogsklematisen över grindportalen inte må bra, eller snarare – den verkar ha dött den också i den allmänna trädgårdsdöden det här året… den som var så fantastisk förra året, äntligen! Jag väntar några veckor till innan jag ger upp hoppet, men den ser verkligen bara ut som torrt ris.

Också den blekgula färgkullan ‘Sauce Hollandaise’ tycks ha gett upp. I perennboken står det att det är en “kortlivad perenn”, så jag får kanske vara nöjd med de 2 eller 3 år jag har haft den och skaffa en ny. Den har i all anspråkslöshet varit en pärla där den lyst upp längst bort i skuggrabatten från försommar till sensommar.

Rensade ogräs och fick upp ett fint exemplar av mitt hatobjekt nummer ett vad beträffar ogräs, revfingerört, Potentilla reptans. Den har hemska rötter, hemska revor och dessutom frösår den sig säkert. Finns överallt i gräsmattan och jobbar sig metodiskt in i rabatterna. När jag såg roten förstår jag varför jag har haft så svårt att få upp dem ur den tunga leran…

Bytte odjurstips med en granne som hört ryktet om min lyckade rådjursstrategi för året (RåOdör). Hon å sin sida tipsade mig om ett medel mot sork, Sorkstopp tror jag att det hette – “lecakulor med citron” sa hon att det såg ut som, och det hade varit mycket effektivt. Jag har faktiskt funderat på om det är sorkar som åstadkommit förödelsen i mina rabatter. Men jag kan inte känna att det är hål under de döda plantorna. Kanske var det helt enkelt alldeles för torrt i höstas och på det en knastertorr april? Jag har något minne av att vädret inte betedde sig som det borde under senhösten.  Fast när gör väder det?

Igår fick jag mina tio påsar jord och gödsel. Så jag har förutom perennplanteringen fyllt på i land och rabatter med kogödsel och planteringsjord. Det ser genast mycket finare ut.

Tulpanerna fortsätter att blomma sagolikt fint. ‘Charming Lady’ ändrar utseende för var dag. Den är helt underbar!

Ännu nyare perenner

Den här veckan har jag köpt på mig så vettlöst mycket perenner att jag nästan hyperventilerade när jag idag lätt ångestfylld travade hemåt med den senaste omgången. I måndags Fyrislunds trädgård, i onsdags Plantagen, idag Blomsterlandet. Faktum är att Blomsterlandet var minst lika bra som Fyrislund, som annars är min favorit. Stort sortiment, växterna t.o.m. fräschare och större än motsvarande på Fyrislund, definitivt inte dyrare. Jag tjuvlyssnade också på en anställd som i säkert femton minuters tid gav ett par massor med goda råd om fruktträd. – Plantagen däremot hade t.o.m.  tråkigare  sortiment och ofräschare plantor än tidigare.

I onsdags köpte jag:

1. Rödorange höstflox, ‘Orange Perfection’, som ska vara en mjöldaggsresistent sort.  – 26/5: Planterade den i praktlysingrabatten.
2. Stenkyndel, calamintha nepeta – kunde inte låta bli fast jag hade tänkt avstå. Utvecklas bäst i sol, men tål halvskugga. Fryser ner på vintern men kommer igen. 20-30 cm hög, vill ha väldränerad och torr jord, blommar hela sommaren. Kan delas. – 24/5: Grävde ut en solig hörna bredvid krusbärsbusken och planterade den där.
3. Silvernattljus, Oenothera speciosa ‘Siskiyou‘ . Vill ha full sol och tål torka. Kan sprida sig ogräsartat, men blir sällan långvarig i trädgården. -23/5: Planterade dels i granrabattens kant, dels intill den döda (?) flikflädern.
4. Frossört, scutellaria ‘Tonic Blue’ - rent impulsköp, såg så fin ut på bilden… men köpte bara en. – 26/5: Planterade den i rundeln med aprikosorange ros och porslinsveronika.

På Blomsterlandet köpte jag:

1. Vit  blodnäva, geranium sanguineum ‘Album’. Har en röd (MaxFrei) som är en riktig långblommande favorit. Den här funderar jag på att ha under den svartbladiga flikflädern. – 24/5: Planterade den just där – under flikflädern.
2. En vit tovsippa. Älskar tovsippor och har haft en hel del, men de har dött undan. – 24/5: Planterade även denna under flikflädern.
3. En trädgårdsiris, Iris germanica ‘Cherished’ - blekrosa. Alla mina andra irisar är blå (utom en gul). Tycker lika mycket om de stränga, formstarka bladen som de ljuva blommorna. – 24/5: Planterade den i verandahörnet intill den vita rosenvialen (som eventuellt har dött).
4. Två nya sibiriska vallmor, ‘Gartenzwerg’, samma sort som den röda och den orangea jag  köpte i måndags. En gul behövde jag, och så fanns det en så lysande cinnoberrödorange att jag inte kunde låta bli att ta den också. – 24/5: Planterade dem tillsammans med de andra två i västra bodrabatten.
5. En akleja ‘Nora Barlow’ med två blomstänglar som gick av under hemtransporten – ack! – 26/5: Grävde upp den rådjurs/hardödade röda lupinen i granrabatten (slarvplanterade om den längst ut i Propertiusrabatten – om utifallatt-) och planterade Nora B. där i stället.
6. En rödbladig styvklematis – Clematis recta ‘Purpurea’ - snarare rödgrönskiftande än röd. Funderar på att ha den i tomtgränsen i den nya rabatten, nära de kanadensiska vita, rosa och rosaröda buskrosorna, där jag förresten också vill ha en skär pion. Blir c:a 100 cm hög, behöver stöd (asch då!) och vissnar ner helt över vintern. Vill ha god, väldränerad, gärna kalkhaltig jord och sol till halvskugga. – 24/5: Planterade den bredvid Thérèse Bugnet i den nya rabatten i tomtgränsen, med en rejäl stödpinne (eg. gren från det nedhuggna päronträdet).
7. Tre geranium ‘Rozanne’ - prisad nykomling i Zetas katalog, och jag har också sett den där förra sommaren utanför ingången, och baxnade! En sagolik näva – hög, himmelsblå med vitt öga (typ Buxton’s Blue / Jolly Bee), långblommande, breder ut sig rejält. Varje planta kan enligt Zetas katalog täcka en kvadratmeter! Blommar från juni till november. Den var dyr – trodde ändå att den skulle vara billigare än på Zetas, men ser nu att den faktiskt var en krona dyrare! – 24/5: Planterade dem i verandarabatten, som är halvsolig/halvskuggig.
8. Japansk viva, Primula japonica ‘Apple Blossom‘. C:a 50 cm hög, halvskugga, vill ha fuktig, humusrik, gärna något sur jord. – 23/5: Planterade den i tiarellarabatten under Cox Pomona.
9. En porslinsveronika! Det hade jag ju tänkt vänta med för att se om dem jag flyttade i går tar sig. Men nu stod det så fräscha, frodiga och billiga exemplar där att den slank med. – 24/5:  Planterade den tillsammans med en tynande porslinsveronika i rundelrabatten med aprikosfärgad ros (som verkar död, den med, i vinterns stora perennmassaker…).

Ja, det var nog allt… nu är balkongen full. Hoppas få ner allt i jorden i helgen.

Tre aprikoser och en handfull bilar…

… och lite jordnötter blev min lika spartanska som bisarra lunch idag.

Man tager vad man haver

Till detta drack jag en kopp örtte kallat “Kvällsro” vilket var det olämpligaste man kan tänka sig till en snabbfika klockan ett på dagen mellan energiska trädgårdspass. Mer att äta blev det inte under de åtta timmar, mellan tio och sex, som jag jobbade på, glömsk av alla mänskliga behov. Jag måste proviantera mera!!

Planterade mina nyinköpta stäppsalvior ‘Caradona’ och’ Blaue Königin’ i österväggsrabatten i närheten av den rosafärgade rosen Queen Elizabeth och den nyplanterade brudslöjan. Lite senare klämde jag ner en handfull porslinsveronikor där också som blev över efter en rabattröjning. Jag grävde nämligen ut den lilla fåniga rundel i gräsmattan där en karminröd, klen rabattros hölls gisslan av en armé av röllikor och kvickrot. Några porslinsveronikor  var det enda jag ville bevara från den rabatten. Synd att slänga en ros, men som sagt – den var inte mycket att ha längre. Jag fick gräva ut allt med grovspaden och sedan rensa jorden från härvor och myller av fula rötter. Jag låg på knä med näsan över jorden och rafsade runt i den så länge att en granne stack in huvudet över staketet och frågade om jag hittade vad jag letade efter. Men nu ligger rabatten helt frilagd och väntar på vadå? Kanske stoppar jag ner den svarta flikflädern där istället för i tomtgränsen? Jag tror faktiskt att jag gör det – storleken på rabatten är så lagom, och den vackra Black Lace förtjänar en lite mer central plats i trädgården. – Ett gäng vitsippor fick jag offra också. Synd! Men svårt att ha vitsippor i rabatter… Jag stoppade visserligen ner rötterna i jorden kring scillan vid boden, men vet inte om de kommer att klara det.

De porslinsveronikor som inte fick plats kring Queen Elizabeth satte jag i granrabattens vänstra hörn. Hoppas de tar sig. De är favoriter! Klarar de sig inte så köper jag nya, för dem tror jag inte att jag kan leva utan. Det är så roligt med majperennerna.

Klippte också ner gräs i det igenvuxna stenpartiet, som är mer myrstack än stenparti. Det permanenta projektet är att ta bort det helt. Men det är jobbigt – särskilt när myrorna går till attack! När jag fått tillräckligt många myror in i tröjärmarna och trädgårdshandskarna bestämde jag mig för att utrota dem, biologisk mångfald eller ej. Så låg är den mänskliga naturen. Hällde en vattenkanna med myrmedel i stenpartiet och längs med plattgångskanterna, och hoppas att det hjälpte något i alla fall. Så får jag ta itu med stenpartiet under lite lugnare former.

Jag gödslade lite med blodmjöl i rabatterna, i brist på hönsgödsel, och vattnade en hel del (fortfarande inget regn). Städade också ordentligt i stugan och tvättade fönstren – så skönt att ha det gjort.  Resten av dagen rensade jag ogräs. En riktigt grundlig gräsutrotning i långa gångrabatten och i den nästan igenvuxna skära-ros-rabatten under Cox Pomona-trädet. Jag har klippt ner den rosen så ordentligt nu att jag äntligen kom åt allt elakt gräs som nästlat sig in där. Det var en fröjd att riva bort härvorna. Detsamma gällde den andra lilla fåniga rundeln i gräsmattan, intill Ingrid Marie-äppelträdet. Den aprikosfärgade rosen där är väldigt fin, om den nu kommer igen efter vintern, och förtjänar bättre än att kvävas av gräs, kvickrot och murrevor. Jag var grundlig, och det kändes väldigt skönt att ha tid att vara det. Alltför ofta rycker jag bara i vanmakt lite i gräset för att slippa se det i alla fall. Nu grävde jag bort varenda rot.

Sörjer de perenner som rådjuren tog i höstas eller haren i vår – mina skuggbräckor, tre av fyra geranium Jolly Bee, den ena gulltörelkudden, min fina grönbladiga kaukasiska förgätmigej, några nävor i granrabatten – för att inte tala om flikflädern, och Ghislaine de Féligonde-rosen.  Och echinaceorna, och anisisopen. Och de fina rosenvialerna! Eller har de självdött? Det har varit rena massakern i trädgården! Men tulpanerna är i alla fall underbara. Pionblommande ‘Charming Lady’ som jag fick av T. i höstas är osannolikt vackra!

Nya perenner…

Vädret har varit härligt – milt, lagom soligt, bra arbetsväder. Varje dag slår allt fler blommor ut i trädgården.

Igår åkte jag till Fyrislunds trädgård och shoppade växter. Det är en riktigt fin, klassisk plantskola – den enda “riktiga” i stan sedan Rosendal försvann (även om efterträdaren Blomsterlandet faktiskt är helt OK också, i alla fall om man inte behöver fråga någon om råd). Knappt hade jag hunnit in förrän jag fick syn på ett stort, vackert exemplar av svartbladig flikfläder “Black Lace” / “Eva”. Hade tänkt tänka längre hur jag skulle göra med ersättningsex för den som efter vintern antingen frös ihjäl, torkade ihjäl eller gnagdes ihjäl av har-uslingar – men nu kunde jag inte låta bli, jag köpte det. 450:-! Hu! Sedan hade fördämningarna släppt, och jag köpte också en klockruta (Thalictrum rochebrunianum) (24/5: Planterade den till vänster om gillenian), en aklejruta, (Thalictrum aquilegifolium ‘Thundercloud’, purpurrosa)(24/5: Planterade den mellan vitlysingen och tidlösan), ett gäng stäpp- och skogssalvior (’Blaukönigin’ – mörkt blåviolett –  och ‘Caradona’ – mörkt violett), ett par sibiriska vallmor (Papaver nudicaule ”Gartenzwerg’ – en orange, en rosaröd), en blekgul smörboll (Trollius ‘Alabaster’) och en brudslöja.

Idag har jag planterat de sibiriska “trädgårdsdvärgarna”, i västra sol- och grusrabatten. Måtte de fröa av sig! Brudslöjan satte jag framför Queen Elizabeth-rosen. Den lilla nävan ‘Elke’ som jag planterade där förra året flyttade jag – om det nu var den. Det var bara en liten rotstock med ett blad som syntes. Smörbollen fick en plats framför klematis ‘Propertius’ , i en rabatt som behöver nya växter. Resten av nyinköpen får vänta till helgen när jag ska få mer jord.

Sådde krasse “Scarlet Gleam” i solbrudsrabatten och klämde i gulltörelrabatten ner några knölar av trädgårdsanemon jag fick av S. efter trädgårdsmässan. Ängsligt spanar jag efter geranium ‘Jolly Bee’ som var så underbart fin i kanten av den rabatten förra sommaren. Det är bara en som börjar komma upp. Vad har hänt med de andra två (eller om det nu var tre)? Jag börjar tro att harar har tagit upp kampen som rådjuren förlorat! Säkert är det de små svinen som gnagt sönder min svartbladiga flikfläder, en dyr efterrätt att bjuda harar på. Men jag var också otroligt korkad som varken täckte eller spände hönsnät kring flädern inför dess första vinter. Och andra mystiskt försvunna växter – kan det vara harar som har varit på dem? De två skuggbräckorna som lyfts upp ur jorden och sedan lagts tillbaka – av en kräsen och missnöjd hare? De nyplanterade anisisopsplantorna och echinaceorna i österväggsrabatten? Jag kan bara hoppas att de är lite sena och uttorkade, och kommer upp nu när det börjar bli svalare och regn är i antågande. Vattnade ordentligt gjorde jag i alla fall idag också.

Sådde sommarblommor kring Queen Elizabeth och kring lilla nya mörkröda pionen ’Inspecteur Lavergne’ … Små vita, har redan glömt vad de hette – en helvit variant av kärleksblomster/prins Gustavs öga.

Klippte gräsmattan en gång till, trots att det bara är ett par dagar sedan sist. Det behövdes. Den var också så tuvig och ojämn efter första klippningen när gräset var så högt. Avslutade med kantklippning.

Rensade en massa ogräs igen, nu med koncentration på en liten otäck murreva (eller liknande) med försåtligt söta, lila små blommor. Den är nästan värre än smultronen på att kasta sig över rabatterna. I gräsmattan finns den överallt, men det är in i rabatterna den vill.

Till min glädje har jag sett att nya tulpaner har kommit upp sedan sist! Jag som ondgjorde mig så över Odla.nu-köpet. Det är fortfarande lite väl många som aldrig kom upp, särskilt retar jag mig på “Katharine Hodgkins”-irisarna. Men de nya tulpanerna som visar sig är vackra. Och tulpanerna jag fick av T. i höstas börjar sakta veckla ut sina fyllda kjolar nu, skiftande i vitgrönt, rosa och aprikos – de kommer att bli sagolika.

Beskar den klematis jag köpte i somras, ‘Violacea’ någonting tror jag den hette. Det kändes grymt, men jag vet ju att det måste göras för att den ska förgrena sig. Den är liten och tanig, men jag är så nöjd med att den klarat sig, och kan gott vänta ett par år med blomningen om det är vad som behövs.

Klippte ner den torra Ghislaine de Féligonde helt. Den ser verkligen helt död ut. Ack! Men jag ska fortsätta pyssla om den ett tag till innan jag ger upp den, som sagt var.

Och till slut grävde jag ut den rabatt jag förberedde förra året då jag lade ut tidningar på gräsmattan och öste jord och kompost över. Det gick jättebra. Jag ska göra den klar i helgen då jag får jordpåfyllning, och jag antar att det blir där jag planterar den nyinköpta flikflädern. Kanske också en rosa pion? – Vad som däremot inte var lätt var att få till en bra kant mot grannens frodiga skräphörna. Jag tog en plåtkant som jag tidigare tagit bort ur andra rabatter för att de var så fula – här är det effekten som räknas – och försökte gräva/stampa ner den. Enda tillfället när jag tycker att jag borde väga minst 20 kilo till! Jag stod och hoppade på eländet för att trycka ner den i leran, medan jag klamrade mig fast i ett syrenträd som stod intill. Ändå fick jag inte ner den helt och hållet. Jag får fylla upp med jord inne i rabatten, och på andra sidan försökte jag staga med lerkokor och rikligt med grus. Det blir nog OK. På andra sidan, mot min egen trädgård, har jag en rad stora kantstenar som jag nu inte orkade gräva ner utan bara lade ut.

Kom hem och såg att klockan var halv fem, och insåg att jag inte ätit sedan frukost vid 8-tiden, om man nu inte räknar en halv påse Ahlgrens bilar – det enda som fanns att äta ute i kolonistugan. Måste skaffa proviant! Men det är härligt att vara så totalt fokuserad att man kan jobba hur länge som helst utan att märka att tiden går och utan att bli törstig eller hungrig.