T. kom på besök i helgen fullastad med mat, presenter och önskeväxter! Inte bara med den ‘Beauty of Livermere’ som hon på trädgårdsmässan var tvungen att tala om att hon redan köpt åt mig, så att jag kunde häva frököpet jag nyss gjort. Hon hade också med sig spetsmössa ‘Iron Butterfly’, trillium (stort treblad), våriris ‘Katharine Hodgkin’ samt egna frösådder av jakaranda och Ohai Alii från Maui. Jag vet inte om det finns något svenskt namn för den. Caesalpinia pulcherrima; dwarf poinciana, Pride of Barbados, Bird of Paradise. Dyrgriparna står nu på balkongen och inväntar plantering. De exotiska frösådderna får förstås stå kvar inomhus.
Men i trädgården har rådjuren varit och ätit upp så gott som varenda tulpan. Bara två, tre stycken var (än så länge) oskadda. Resten är snyggt halshuggna eller rått uppslitna med lökar och allt. På Tulpanens hus köpte jag i höstas särskilt vackra, dyra och speciella lökar, alla senblommande för att de skulle ha en chans, men det kunde jag ha besparat mig. Svin, det är vad ni är, rådjur! (Fast det tillmälet är förstås orättvist mot väluppfostrade och helt oskyldiga grisar). Blodtörstig planerar jag nästa års hämndaktioner. Vassa pinnar så att de sticker sig i nosen, Rå-Väck, blodmjölssoppa, nät, lavendelolja, vitlök, cayennepeppar, citron… Det låter som något ur häxkitteln i Macbeth. ”Eye of newt and toe of frog, Wool of bat and tongue of dog, Adder’s fork and blind-worm’s sting, Lizard’s leg and owlet’s wing. Cool it with a baboon’s blood, Then the charm is firm and good.” Alla medel är tillåtna! Recept på blodmjölssoppa är 2 dl blodmjöl, 1-2 msk ammoniak, 1 liter vatten. Doppa små kuber av oasis i soppan och fäst på blompinnar som sätts ut kring tulpanerna. – Läste också på nätet att urin verkar starkt avskräckande på rådjur, men nja…
