Visst regnade det i onsdags också, efter det att jag grundat allt som skulle målas. Men det fick ändå några timmar på sig att torka. Igår torsdag och i natt ösregnade det nästan oavbrutet. Idag spådde meteorologerna fint väder, och förmiddagen var solig och vacker, så jag chansade på att det skulle gå att stryka med överfärg idag. Grundfärgen hade nätt och jämnt hunnit torka efter syndafloderna, men jag ställde trädgårdssoffan i solen en timme, och målade sedan optimistiskt soffa, veranda, plank… och nu regnar det igen sedan två timmar. Vet inte om det blir en enda sörja av alltsammans, eller om målningen hann torka tillräckligt för att stå emot de nya störtfloderna. Det känns lite tröstlöst. Snart har jag haft semester i fyra veckor, och det har regnat varenda dag, vilket med god marginal är personligt rekord. (Ja, jag tar vädret personligt! Det är mig det vill åt!) Inte en enda dag har jag kunnat gå barbent. Kjolar, klänningar och shorts är bara att glömma, och räknar man ihop de gånger jag kunnat sitta ute i solen i trädgården i sommar kommer jag inte ens upp i en timme. Sista semesterveckan lär bli precis lika usel som de tidigare. Snart är Upplandsslätten inte gammal havsbotten längre, utan hav!
OK, färdiggnällt för den här gången. Jag hann med lite annat också. Det gick inte att klippa gräset – alltför blött – men jag kantklippte för hand längs rabatterna. Planterade också den nyinköpta silvriga höstanemonen mellan vitbrokig och gulgrön funkia i äppelträdsrabatten, intill tidlösan. Där får den lite sol, men ändå en vackert mörk bakgrund i skuggan av Cox Pomona-trädet. Skördade också de sista potatisarna + tre rödbetor, som kom upp som en glad överraskning långt efter det att jag gett upp hoppet om att ett enda frö av Chioggia-betorna skulle gro. De vackert polkagrisrandiga betorna blev rosigt gräddfärgade efter kokning, men smakade sött, milt och gott tillsammans med tomatpesto och löskokt ägg. Amandine-potatisarna har varit suveränt fina, från första till sista knölen. Varenda potatis har varit frisk, fin och slät som en liten oval fransk lyxtvål, och liksom tvålar har de också halkat ut ur sina tunna skal när man bara klämt på dem lite under vattenkranen. Det enda negativa är att de ganska lätt kokar sönder.
Etiketter höstanemon, rödbetor
