I tidlösans tid

By annsofiero

Underbart skön söndag i slutet av september. Behaglig värme, vindstilla, med   milda moln som tankfullt glider förbi en stillsam sol. Perfekt väder för höstligt trädgårdsjobb.
Den vackra tidlösan, Colchicum autumnale, blommar för fullt, obekymrad om att jag grävde upp lökarna för någon månad sedan när jag planterade en silvrig höstanemon intill dem. Nästa år kommer jag att komma ihåg att de limegröna, fräscha, lite liljelika bladen som kommer upp på försommaren hör till tidlösan, fast bladen vissnar ner långt innan blommorna kommer. – Artnamnet ‘colchicum’ kommer från det forntida Kolchos, ett rike vid Svarta Havet. Hela växten är mycket giftig. Engelska: Meadow Saffron; franska: Safran des prés, tyska: Herbstzeitlose.

Ringblommor, krasse, geranium ‘Jolly Bee’ är som allra vackrast nu, och jordärtskockan ‘Bianca’ blommar med vackra gula blommor högt uppe i det blå. Den ska inte skördas förrän sent i vinter eller ännu hellre i vår, så snart det går att gräva i jorden. Knölarna börjar utvecklas ganska sent på hösten.

Säsongen i koloniträdgården är snart slut, och jag har så smått börjat vinterförberedelserna. Idag frostade jag av kylskåpet och släpade hem allt ät- och drickbart. Inga möss ska behöva känna sig frestade. Inte för att jag hittills haft möss – de söker sig nog hellre till stugor där lite värme är på – men man kan aldrig veta.

Klippte gräset också för kanske sista gången på säsongen, och beskar Ingrid Marie-äppelträdet så gott jag kunde och så länge jag orkade. Beskärningen går fort, men att klippa ner blad och grenar i komposten är ett slitgöra.

Stod sedan i grönsakslandet bland vansinnigt förvuxen mangold och underbar krasse och grävde bort infernaliska rotskott från den onda snöbärsbusken som mördat mina sparrisplantor. Landet är fullt av dem, två-tre meter från moderplantan. Nästa vår ska jag gräva bort busken. Det blir ett hästjobb! Men underbart skönt när den väl är borta.

Sen delade jag växter. Dels den jättelika, ljusgröna funkian i gångrabatten, dels  mina två åbäkiga gulltörelbuskar, som tagit över en rabatt nästan helt, och tappat den fina kuddformen. Det är kul att dela växter! Jag får ta fram den tunga gammelspaden och stå och hoppa på den för att få isär rotklumparna – ungspaden i lättviktsmetall, som jag annars tycker så mycket om, är värdelös när det handlar om de riktiga grovjobben. – Satte en del av en gulltörel i riddarsporrerabatten, intill rabarbern. Den blir fin där till de blålila alliumlökarna. Bredvid den grävde jag ner en torva pärlhyacintlökar som legat bortglömda ovanpå jorden i en undanskymd rabatt hela sommaren. Pärlhyacinter är ju inte de som ger sig i första taget, och de hade satt riktigt präktiga rötter.

Så grävde jag bort den tråkiga kantnepetan och den eländiga revsugan ur klematisrabatten. Klematisen är underbar, och rosenvialen är fin även om den gör sig lite väl bred. Men annars är det en sorgligt försummad rabatt. Nepetan, som inte är av någon fin namnsort, är bara skräpig, och revsugan blommar visserligen underbart men…nej! Nästa år ska rabatten bli fin! Jag har hela vintern på mig att fundera ut vad som kommer att bli vackert i den ljusa halvskuggan där.

Gav rabatten med tiarella och trillium en rejäl skopa lövkompost – det vill trillium ha på hösten, har jag läst. Om nu trebladen överlevde? Jag får se i vår.

Fyllde en kasse med Ingrid Marie-äpplen och tog med mig hem. De kunde nog ha varit kvar en eller två veckor till, men de såg så fina och fräscha ut att jag inte vill riskera att få dem som stött fallfrukt om höststormarna kommer.

Till slut vattnade jag igenom de mer nyplanterade växterna, och konstaterade förvånat att det börjar bli tomt i vattentunnan. Det är nog första gången på två månader, minst. Ingen vattenbrist den här sommaren.

Sen gick jag hem med kylskåpsmaten, äpplena, en stor bukett granna blommor och två pyttesmå, bleka zucchinis. De var inte frostskadade, men hade säkert blivit ordentligt uppskrämda någon kall natt, så det var lika bra att ta dem nu. Frostnätter kan komma när som helst. De blev en lagom sallad till ett av Lennarts ankägg!

Etiketter , , , ,

Lämna ett svar