Blomstertid

Akleja och stjärnflocka

Efter tre regniga och kalla juniveckor slog högsommaren till. Det har varit underbart väder, med strålande sol och den allra blidaste värma. Blomningen har fullkomligt exploderat.  Pionerna dukar fram till årets stora tårtkalas – man vill sätta tänderna i de fluffiga, marsipanskära och gräddvita, kardemummadoftande blombakelserna! Paradisbuske, midsommarros och himmelskt doftande schersmin reser en sagolik skuggberså åt mig. Humleblomstret nickar med sina ljuvliga, finstämda klockor – och som skrällande kontrast slår galna brandliljor och rosenkragar sina huvuden ihop  i en skamlös färgchock intill den blå lupinen. Strax intill blir den andlöst vackra vita krolliljan lika skamlöst omfamnad av en uppenbarligen störtförälskad blå akleja…

I helgen klippte jag resten av häcken. Upptäckte till min fasa små knölklockeplantor på vandring från häcken ut  i gruset bakom huset. Jag grävde, förgiftade och täckte med svart plast – men eftersom jag har precis alla andra hemska ogrässorter i trädgården vore det väl märkligt om jag skulle undslippa denna.  Kanske lyckades jag hejda den lite.

Vattnade också grundligt. Vem skulle för en vecka sen ha trott att det skulle behövas mer vatten i trädgården…? Gullstaven ‘The Rocket’ fick 30 liter, som den svalde utan att blinka. Den är inte den som lider i tysthet när det börjar bli ont om vatten. Direkt är det mest synd om den i hela världen!! Den slokar som om den låg i dödsryckningarna – de stora vackra bladen hänger som disktrasor.  Får den vatten piggnar den till direkt. Vilken drama queen! Den står väl helt enkelt lite för soligt.

Gödslade med hönsgödsel i både rabatter och land. Gläder mig åt sockerärterna som tagit fart, liksom trädgårdsjättemållan och de rabiata jordärtskockorna. Majsplantorna har tynat i kylan, men ser ut att ha klarat sig. Squashen frodas! En av dem blåste sönder under balkongvistelsen tidigare i juni- Då klippte jag av den trasiga stjälken och stack ner den i ett glas med vatten. På ett par dagar växte rötter ut, och jag planterade snart om den i jord. Nu är den redan nästan lika stor som den andra plantan.

Rensade ogräs, sprutade både såpvatten och slangvatten på bladlöss och vita flygare, gallrade plommonkart  och klippte bort lupinernas vissna fröställningar och annat skräp, men tog mig också tid att sitta i den ljusa skuggan under äppelträdet med ett glas vitt vin, en ostmuffin och en skål oliver. Där sitter man på första parkett på Nevadas enmansföreställning, denna fantastiska buskros med snövita och rosaskiftande blommor stora som tefat. Vilken underbar tid!