…i jämmerdalen. Den för människokroppen perfekta värmen (omkring 27 grader), vindstilla, strålande sol omväxlande med högtidligt förbiseglande molnbankar. Jag sov över i kolonistugan. Det blev lite för varmt under plåttaket, men härligt ändå. Njöt både av den stilla, varma kvällen och den soliga och daggfriska morgonen. Och nyplockade hallon med vispgrädde är ingen dålig andrafrukost, intagen i äppelträdets skugga och i doftstråket från den majestätiskt blommande kungsliljan.
Förra veckan stökade jag undan en hel del trädgårdsmåsten – rensning av grusgången, målning av verandan med mera – men denna min sista semestervecka har jag tagit det lugnare. I måndags köpte jag på mig ett antal nya perenner:
- Röd solhatt (läkerudbeckia) ‘Magnus’
Röd solhatt och blåklocksklematis
- två ”vanliga” och en ”Exklusiv”. De vanliga stackarna satte jag mellan riddarsporrar och vallmo i rabarberrabatten; den exklusiva mellan rödbladig kärleksört ”Matrona” och den likaledes nyinköpta blåklocksklematisen, nämligen:
- Blåklocksklematis, Clematis heracleifolia ‘China Purple’. Impulsköp! Jag föll för dess vackra, fräscht ljusgröna blad mot mörka kraftiga stjälkar.Lär ska blomma augusti-oktober, bli c:a 90 cm hög (stöd krävs) och tyvärr inte jättehärdig. Blommar på årsskotten, och ska beskäras på våren ned till den vedartade delen.
Indisk fingerört, Potentilla nepalensis ‘Miss Willmott” – 3 exemplar. Planterade dem i rabattkanten vänster om stubben i granrabatten – ryckte upp ett par fula smånävor som aldrig tagit sig och satte fingerörten där. Ska blomma juni-september, stjälkarna blir 40-70 cm långa, blommorna svävar högt över de fina lite smultronlika, lösa bladrosetterna. Vill ha det soligt och torrt.- Blekgul daglilja, Hemerocallis citrina – har jag länge suktat efter. Satte den mellan rosenkragar och studentnejlika, efter att ha rensat bort en massa smultron och annat påklådigt smågrönt. Blommar juli-augusti, blir 90-110 cm hög, doftar. Vill ha sol till halvskugga.
Strutbräken – ett enda exemplar. Den planterade jag i silverplisterrabatten i nästan total skugga, där den med tiden borde bli en fin kontrast till de självlysande vita ‘Beacon Silver’-plistrarna, både i form och färg. Skuggbräckorna som jag planterade i rabatten klarade sig inte ens ett år. Två av dem halshöggs av något odjur som bet av dem vid roten och sedan släppte ner dem på jorden – oätna – och den tredje har också av okänd orsak gett upp.
Alunrot, Heuchera micrantha (?) ‘Obsidian’. En otroligt mörk, metalliskt glänsande alunrot som jag föll pladask för! Den blev fin tillsammans med den namnlösa, rosa astilben. Alunrot är verkligen något man kan bli besatt av. Jag vankade äggsjukt runt med flera andra sorter på plantskolan utan att kunna bestämma mig. Men till slut tog jag mig samman och satte med heroisk uppoffring tillbaka alla utom ‘Obsidian’.
Flyttade också den skära irisen från det ena skuggiga verandahörnet till det andra soliga; klippte gräsmattan + rabattkanter och räfsade bort allt hö och allt skräp så att gräsmattan nu ser ut som ett nyborstat biljardbord; vattnade – nu behövs det! – och skördade sockerärter, rödbetor, trädgårdsmålla och de två första squashfrukterna av den för mig nya sorten ‘Lebanese White’. Den var superb -mycket god även som rå. Saftig och vackert vit med äppelgrön glans.
