Bu!
För kanske fyra år sedan köpte jag en liten stickling av silvermartorn, Eryngium giganteum ‘Miss Willmott’s Ghost’ på Trädgårdsamatörernas mässa. Planterade den som vanligt där det fanns plats snarare än där det var lämpligt. Ett par år senare kom staketet upp precis intill, och vid det laget hade jag hunnit glömma bort den pyttelilla sticklingen. Men i år finns hon plötsligt där, Miss Willmott! Eller hennes spöke, som sagt. Hon tog några år på sig, men gjorde en desto mer effektfull entré. Vacker!
Annars är trädgården ansträngd i den extrema och långvariga värmeböljan. Gräset är alldeles gult och visset. Äppelträden tappar kart i oroande takt. Plommonträdet verkar fundera på att dö – det har knappt fått några blad alls, och de som kom högst upp börjar falla av i torkan.
Men de trofasta blommar på. Gillenian, pimpinellrosen Stanwell Perpetual, stjärnflockorna, nävorna, alunroten osv. Med lite regn till helgen kan det nog bli skjuts på resten också. Queen Elizabeth, som jag trodde hade dött, har redan stora friska knoppar.
Trädgårdsiris 'Senlac' - nu överblommad
Etiketter: silvermartorn, trädgårdsiris
Ann-Sofiero 
juli 16, 2010 kl. 6:57 f m |
Ja torrt, torrt är det nu, jag längtar också efter regn!
Vilken fin Miss Wilmmot du har fått, det är kul när växter kommer och man nästan hunnit glömma dem.
Sophia
juli 17, 2010 kl. 1:09 e m |
Och regnet som aldrig kommer… Vilken fin blogg du har! Jag har lagt till den bland favoriterna.
juli 17, 2010 kl. 12:37 f m |
Silvermartron, vilken skönhet, den får gärna lov att spöka här också.. Vi har inte haft den värmeböljan, här regnar det i varje fall var annan dag och inte varmare än ca 20, men det är frodigt ute..
juli 17, 2010 kl. 1:10 e m |
Avundsjuk på ert regn! Men snart ska jag ha semester, så det kommer nog 😉