Manifest!

Manifest och motmanifest är ju högaktuella i dessa dagar, i alla fall i litteraturens värld. Men också ett enkelt (alltför enkelt) grönsaksland kan inspirera till högtidliga bedyranden, vilket också skedde vid gårdagens dystra  inspektion av ägorna. Härmed utslungar jag alltså följande manifest:

• Jag lovar att aldrig mer glömma vid pass tjugo jordärtskockor i  jorden i grönsakslandet, vilka till nästa säsong multiplicerar sig med tio och skapar en tre meter hög, skuggande djungel i mitt minimala land
• Om så ändå sker lovar jag att aldrig mer plantera fem små majsplantor inträngda i den djupa skuggan mellan jordärtsskocksdjungeln, hallonhäcken och sockerärtspyramiden. Det blir absolut ingenting av det.
• Jag lovar att hädanefter försöka respektera den hårfina gränsen mellan solig optimism och idioti. I enlighet med denna föresats tänker jag alltså aldrig mer odla två rader jätteträdgårdsmålla, två rader rödbetor, två jättestora squashplantor samt smultron och schalottenlök på en sammanlagd yta av 1 dryg kvadratmeter. Resultatet blir: squash.
• Jag lovar att aldrig mer sätta schalottenlök i det fuktiga, leriga  mörkret under smultronplantorna. Det nesligaste skörderesultatet var den sättlök som producerade en enda lök, nämligen sig själv. Möjligen hade den hunnit bli några millimeter rundare om magen under månaderna i jorden. De andra lyckades klämma ur sig en extra lök  i alla fall.

Ett kort men slagkraftigt manifest med goda chanser till förverkligande. Jag funderar på att nästa år odla bara krasse i grönsakslandet – och kanske en (1) squashplanta. ”Lebanese White” har varit riktigt trevlig, även om den tagit över allt annat. Igår plockade jag med mig tre frukter hem – en normalstor, en stor, och en gigantisk. Den gigantiska skrämde vid upptäckten nästan slag på en i och för sig lättskrämd slottsfru som mig – den var så stor att den inte såg ut som en frukt utan snarare som ett sovande spädbarn där den låg vit och naken i landet gömd under bladen. Den går i samma viktklass som en nyfödd också.  Så nu har jag ätit squash i två dagar. Den normalstora åt jag rå, och av den stora gjorde jag massor med soppa på tärnad squash, lök, vitlök, gurkmeja och lite vispgrädde. Men den gigantiska ligger fortfarande orörd på köksbänken och gör mig nervös. Squashkaka, kanske? Det har jag aldrig testat.

Det var mycket jobb i trädgården igår. Förrförra helgen frotterade jag mig med besläktade själar på en internationell konferens om Anne på Grönkulla – roligt! Sedan låg jag sjuk en vecka i influensa, antagligen svinvarianten – inte roligt! – och missade alltså förra helgen också. Så gräset och ogräset hade vuxit sig högt och saftigt, och det var tungt jobb med gräsklippning och rensning av grusgångarna när jag nu äntligen kom ut. Trist jobb också att köra skottkärra efter skottkärra med mögliga äpplen till allemanskomposten. Jag trodde att jag skulle få en god äppelskörd i år, men nästan alla äpplen möglar och faller av. Jag skyller på den genomregniga och kyliga junimånaden efter den torra och heta maj.  Blad och grenar är friska och grönskande, så det verkar inte vara monilia. Borde beskära – men orkade inte igår. Man tappar i kondition när man ligger till sängs en vecka.

Jag planterade i alla fall lite nya perenner också. I den nygrävda ”rabattpuddingen” satte jag tre nävor, Geranium ‘Rozanne’, en alunrot Heuchera ‘Peach Flambé’ och en alunrot Heuchera ‘Swirling Fantasy’. Till höger om studentnejlikan i gångrabatten satte jag en funkia ‘White Feather’ som ska ha alldeles vita blad i utspringet. Senare blir de gröna. – Hade beställt dessa från Odlarglädjen i Eskilstuna. Svindyrt porto, men plantorna var inte dyra och de var friska och fina och klarade frakten utmärkt. – Dessutom satte jag sticklingar av silverarv i puddingrabatten. Har tagit dem från min gård, där det växer en fin, låg sort. Det är väl tveksamt om de överlever.

Satte också liten botanisk tulpan Tulipa clusiana ‘Lady Jane’, dels kring Rozanne-nävorna, dels kring funkian. I jorden under den svartbladiga flikflädern satte jag pingstlilja ‘Recurvus’. När det gäller narcisser är jag väldigt konservativ. Det är poeticus, av Recurvus-typen, som gäller. Eller möjligen de små helt vita Thalia. I alla fall inte de med stora skära trutar, som rökt lax-rullader.

Klippte ned de hallonskott som gett bär i år,  och ryckte upp resterna av sockerärterna och klippte ner i komposten. Baxade sedan hem min trinda squashfamilj, schalottenlökarna och ett femtontal ganska omogna äpplen som jag senare gjorde äppelkompott på och frös in.

Första skörden

Efter gårdagens istadiga stormblåst var gräsmattan under plommonträdet full av olivstora plommonkart – tack för hjälpen med gallring! Men tyvärr har också en massa äppelkart, ibland hela äppelkvistar, blåst ner. Där behövs ingen gallringsassistans, men den fick jag alltså ändå. Ingrid Marie får jag i alla fall hyfsat bra skörd på i år, men Cox Pomona är ordentligt tilltufsad.

Årets första daglilja har slagit ut – den fina lilla Stella d’Oro, min favorit. De andra är också på gång.

Idag har det varit bra arbetsväder,  milt och växlande molnighet. Tyvärr fortfarande gott om überpigga mygg. Har letat efter myggmedlet US622  som var bäst i test enligt en artikel i UNT för någon vecka sedan, med Mygga spray som god tvåa och Mygga roll on  – som jag har – som trea. Har inte hittat det i butikerna än, men det ska väl gå att få tag på förr eller senare.

Dagens arbetspass:

• Planterade en stor kruka med lavendel och citronmeliss som får stå vid entrén. Lavendel är oumbärligt, och citronmeliss är så trevligt att gå förbi och repa lite blad med sig till en kopp örtte.
• Oljade in grindportalen med kinesisk träolja – även ovanpå, där jag snart ska leda upp skogsklematisen, lika überpigg som myggen, och den senblommande kaprifolen. Kunde dock inte komma åt spaljén på kaprifolsidan – det är för lummigt där.
• Oljade också in staketet, främst ändträet upptill och nedtill, men även yttersidan av spjälorna där det behövdes. Insidorna räckte varken oljan eller orken till.Jag var ändå ganska mör i ryggen och ganska yr i huvudet av ångorna efter 50 meter staket…
• Beskar djävulsbusken - den rödbladiga smällspirean -, där jag tog av en gammal gren vid roten och toppade de övriga. Paradisbusken nändes jag inte röra än. Den är tillräckligt ny för att få växa i fred något år till.
• Vattnade Gustav, som jag alldeles omedvetet döpt min stiliga men törstiga gullstav till, fast den egentligen heter ‘Rocket’, samt squash och andra grönsaker
• Klippte bort vissna rosor på kanadensarna ‘Martin Frobisher’ och ‘Louis Bugnet’. De är ljuvliga, men blommorna blir fula i regn och buskarna släpper inte ifrån sig de stora bruna tufsarna frivilligt, så det krävs nästan lite ansning för att det inte ska se för eländigt ut.
• Slarvklippte gräsmattan – den kunde gott ha fått växa lite till, men det ska visst bli regnigt ett tag framöver
• Plockade hallon, smultron och vinbär
• Skördade de tio första sockerärterna ‘Engelsk sabel’ och den första rödbetan. Den senare  hade snarare skördat sig själv, märkligt nog. Låg helt uppe på jordytan och tittade förebrående på mig. Det var bara att plocka upp den från marken.

Gick sen hem trött, varm och myggbiten, duschade och åt middag ihopskrapad av vad huset förmådde – de krispiga sockerärterna och den mjälla rödbetan med en rejäl klick färskgetost till, en handfull svarta oliver, en massa gurka med örtsalt och rapsolja, ett kokt ägg. Hur gott som helst. Och till efterrätt en stor skål med de nyplockade hallonen och lite vinbär, lite strösocker och god vaniljglass. Himmelskt!

Vårsådd och vinteroffer

Förra helgen ägnade jag åt ogräsorgier – framför allt smultronrensning. De vackra smultronen har kastat sig över mina rabatter och tar för sig varje ledig plats. Jag rensade och rensade – och sen planterade jag 10 nyinköpta smultronplantor längs med grönsakslandets gräns. Det kändes lite motsägelsefullt. Men de nyinköpta är av sort Rügen, icke revbildande, och ska alltså hålla sig på sin plats. Tidigare har jag drömt om en doftande lavendelhäck som inramning av grönsakslandet.  Men med åren har jag blivit mer realistisk, och vet att lavendel i min trädgård på sin höjd duger att mata leran med. Glufs! så är den borta. En enda planta har jag fått att överleva, och det i en omsorgsfullt utgrävd och grusad rabatt i soligt läge.  Hädanefter får jag nog ha lavendel som sommarblomma. Smultron har vackra blad, vackra blommor, vackra och goda frukter. Det får duga.

Jag sådde också jätteträdgårdsmålla, Aurora Orach mix, i ruta nr 2 högst upp mot hallonen.

Doftliljor hittade jag egentligen ingen plats för. De hade övervintrat fint i min källare. Jag satte en drös av dem i planteringslådan under Cox Pomona. Idiotställe, men jag vill inte krafsa för mycket i perennrabatter där någon liten vårtrött perenn fortfarande sover under ytan. En del satte jag också i skuggrabatten bland liljekonvaljerna under rugosa-rosen.

En vecka senare, i går – den 16 maj – var det kollektiv arbetsdag igen. Ogräsrensning kring lekplatsen, två timmar. Sedan sådde jag rödbetor ‘Detroit Globe’ i två rader på bredden nedanför trädgårdsmållan. Jag satte också schalottenlök – p.g.a. platsbrist en lök mellan varje smultronplanta; det kommer att se fånigt ut och jorden är lite för fet och tung. Men schalottenlök har blivit en favorit. Den jag satte förra året, av samma skörd som jag nu använde som sättlök, är fortfarande fin, fast och god 9-10 månader efter skörd.

I land nr 3 sådde jag första omgången av  sockerärter, ‘Engelsk sabel’ (ekofrö). Ska bli högväxande och rikgivande.

Klippte gräset för första gången. Jag gödslade det för ett par veckor sedan, och det har vuxit otroligt tätt, långt och saftigt. Jobbig klippning! När man måste hjälpa till med magen vid gräsklippning – och här pratar jag inte magmuskler, utan bokstavligen påfösande med magen – då har gräset vuxit för högt! Fick alldeles för mycket gräsklipp också, men buskagen svalde det mesta.

Vintern tycks ha skördat sina offer även det här året i min trädgård. Trots att det varit bra väder med jämnt snötäcke och varken för kallt eller varmt. Det kanske snarare var den kruttorra aprilmånaden som däckade min nyplanterade svartbladiga flikfläder och en av mina absoluta favoritrosor, Ghislaine de Féligonde. Den sörjer jag verkligen! Hittills har den klarat även de jobbiga barmarksvintrarna, men nu ser den stendöd ut. Det gick ju inte heller att vattna i april. Vattnet sätts på i månadsskiftet till maj, och eftersom det inte regnade eller snöade någonting alls förblev vattentunnan tom. Till och med en av gulltörlarna verkar ha dött, och gulltörel trodde jag knappt att man kunde ta död på. Lustigt nog är det inte den som jag grävde upp och delade i höstas, utan den som jag inte rörde alls. Några få knoppar verkar leta sig upp, så kanske tar den sig. Men den andra plantans halva som jag satte i riddarsporrerabatten vid rabarbern ser jag inte ett spår av. Den torkade nog bort.

Min  Ghislaine ska få någon månad på sig att visa om den kommer igen. Om den inte hämtar sig så ska jag köpa en ny och plantera på mer skyddat ställe, och på dess gamla plats sätter jag en rotäkta Balsgårdsros i stället. En Irma, kanske? Den ska tåla det mesta. Och flikflädern måste jag nog också ersätta, men får tänka lite mer.

Lökarna jag köpte från Odla.nu i höstas blev en riktig besvikelse. Av 10 stycken våriris Katharine Hodgkin kom 1 enda upp.  Av 20 tulpaner (Upstar, Angélique och Candy Club) verkar bara 3 komma upp – men kanske är de så sena att de flesta inte ens har stuckit upp nosen än, jag får tåla mig lite.  Av 5 vildnarciss Thalia kom 2 upp. Av 20 porslinshyacinter kanske 6-7 stycken. Av 15 bokharatulpaner har jag inte sett någon än – men det finns blad, så kanske kommer de?  Av 20 botanisk krokus ”Ruby Giant” kom INGEN upp!!  Av 10 st vit balkansippa kom 1 upp, (jag har i alla fall skymtat ett blad). Av en hel påse blandade balkansippor (blå, rosa, vita) kom en enda (vit) upp.

Det enda som verkar ha gått hyggligt är dels scilla, dels tulpana clusiana ‘Peppermint Stick’. Så söta! De flesta av de 10 jag köpte verkar komma.

Jag vet inte om det är den snustorra aprilmånaden som är skurken i dramat – det är väl troligt – eller om det var gamla skräplökar som Odla.nu sålde. Men jag kommer i alla fall knappast att köpa mer därifrån. Småplantorna jag köpte har också tagit sig urdåligt. Några aubrietior klarade sig, och de är i alla fall jättefina – vacker sort, härlig färg.

Och tulpanerna jag köpte på Tulpanens hus för ett par år sedan, som blev rådjursmat förra våren, har kommit igen! De är praktfulla. Tyvärr har jag glömt sortnamnen, och har inte sparat påsarna de kom i.

Översvämning och vårbruk

Säsongen började dramatiskt den 25 april – första kollektiva arbetsdagen – när sommarvattnet sattes på och en trasig slang orsakade kort men häftig översvämning i mitt kök innan jag hann stänga av huvudkranen. Efter grundlig svabbning och snabb insats av två lika underbara som händiga grannar ordnade det sig. Det var en slang avsedd att anslutas till en varmvattenberedare som hade haft vatten i sig och frusit sönder under vintern. Jag, som aldrig brytt mig om varmvattenberedare i min lilla kolonistuga, hade inte ens tänkt på att anslutningen till vattenledningen existerade. Så grundmurat är mitt ointresse för allt tjafs som går kors och tvärs under diskbänken. Ack! Detta var straffet. Men nu är slangen bortkopplad, och allt är frid och fröjd.

Den 30 april, årets enda risbrännardag, beskar jag så gott som alla rosor – dock inte de tre kanadensarna, som jag helt enkelt glömde bort. De behöver dessutom inte beskäras. Förra året var jag rätt försiktig, nu var jag lite hårdare. Det blev tillsammans med allt annat ris ett antal skottkärror att dra iväg med till majbrasan. Hämtade också ett par kärror med kompost från de gemensamma kompostlimporna. Den var lite väl grov, men bättre det än tvärtom.

I dag har jag återknutit bekantskapen med trofasta gamla kompisar. Maskrosor, skelört och kvickrot och timotej! OK, inte timotej. Men kirskål. Och penningblad. Och så vidare. 45 minuters rensning på dagsverkesdelen i tomtgränsen, och så förstås inne i trädgården, inte minst i plattgången. Jag rensade också bort massor av svalört, och så en nykomling som måste ha kommit med fjolårets gemensamma kompost – luktviol. De är ju så söta, både svalörten och luktviolen. Men jag vet hur de kan ta över en rabatt fullständigt, så jag var skoningslös. 

Jag planterade den vackra, aprikosskiftande vallmon som jag fick av T. i mars. Den har tynat lite inomhus, men levde upp när den fick komma ut på balkongen, och nu kommer den att bli underbar. Den fick en plats bredvid körsbärsbusken.

Och så blev det vallmosådd, som alltid. I grönsakslandets högra del, som är ganska skuggig, sådde jag massor med opiumvallmo ‘Elke’, vita med lilaskimrande botten, och i den soliga vänstra ytterdelen sådde jag röda och vita ‘Danish Flag’. I odlingslådan med jordärtskockor sådde jag mängder med röd sömntuta – Californian Poppy. Och i lådan under Cox Pomona-trädet. sådde jag minst lika mycket shirleyvallmo i blandade pasteller.  Den strödde jag också ut i den lilla backsipperabatten vid odlingslådan och i den lilla grusrabatten strax intill.

Till slut gödslade jag gräsmattan med pelleterat mineralgödsel, något slags basaltmjöl. Det har varit en underbart vacker april, och de senaste veckorna har det varit försommarvärme och strålande sol. Men gödselväder har det inte varit. Nu ska det i alla fall bli ett par dagars regn om man ska tro meteorologerna, så jag passade på nu och hoppas att det blir så också. Det är snustorrt.

Krattade grönsakslandet, som jag aldrig höstgrävde. Det ser fint ut. Enda nackdelen är att landet var fullt av hallonskott som väl fick chansen när jag inte var på dem med spaden i höstas. Men det gick rätt snabbt att hacka bort nu. Det är hallonen jag fick från Ingrid soch Gösta, de underbart goda och friska, men tydligen är de mer expansiva än mina andra sorter.

I årets krig mot rådjuren har jag gått ut som vinnare, om också en lite nedsolkad sådan. Den stinkande smeten RåOdör som jag köpte på trädgårdsmässan har varit totaleffektiv! Vi har haft rådjur i området - grannen, som ändå har hög häck kring sin trädgård, hade fått alla tulpaner avknipsade. Men mina har de lämnat i fred, varenda en. Underbart! Den nämnda solkigheten består  i att jag glömmer bort pinnarna med den tjärliknande smeten på när jag sträcker mig över rabatten för att rensa ogräs eller bara pilla på någon liten mystisk ört. Trädgårdshandskarna och två tröjärmar har jag kladdat ner hittills. Den ena tröjan fick jag slänga bort, så förstörd var den. Den andra kanske kan räddas – det får jag se efter nästa tvätt. Men det är ju inte mina elegantaste kläder jag bär i trädgården, så det är ett offer jag gärna står ut med.

Mer frösådder inomhus – de spännande amerikanska Ipomoea-fröerna jag fick från T. Två violetta med ljusare svalg – Grandpa Otts och Star of Yelta. Två vita ”Moonflower”, en namnlös och en Giant White, som lär slå ut framemot kvällen och doftar underbart. De går självklart till balkongen!

Och slutligen i dag (den 3 maj) sommarsquash Lebanese ‘White Bush’ och sockermajs ‘Ovation’. Nästa helg får det bli direktsådd av sockerärter och trädgårdsmålla, möjligen också rödbetor.

Säsongstart

Vårens första verkliga jobbdag i trädgården. En behagligt ljum dag som startade med milt regn och övergick i växlande molnighet med en hel del sol – perfekt arbetsväder. Jag klippte ner perenner i rabatterna under ett par meditativa timmar,  och fick bort i stort sett allt ris innan begynnande skavsår i tumgreppet sa ifrån.

 Så testade jag också den mystiska smet som jag köpte på trädgårdsmässan och som ska hejda hungriga rådjur. Rå-Odör heter den, en svartbrun, tjärliknande massa som man ska klicka på pinnar och sätta ner i rabatterna. Minns jag rätt innehåller den hjorthornsolja. Produkten gör skäl för sitt namn. En stark och lite frän odör som direkt satte sig i håret, klamrade sig fast där och följde med mig hem. Kunde inte tvätta det fort nog, och var glad att jag varken bjudit eller var bjuden på söndagsmiddag.

Våren är väldigt sen i år. Inte ens blåsipporna hade tittat upp. Men det innebär också att jag var ute i god tid med kriget mot rådjuren. De tidigaste tulpanerna har nyss börjat leta sig upp ur lövmassorna i rabatten, men inte mer än så – inga rådjur har ännu hunnit upptäcka dem. Så om RåOdör visar sig vara effektivt får jag uppleva tidiga tulpaner för första gången på flera år.

Grävde upp ett par stånd fina jordärtskockor ‘Bianca’ som stått och blivit söta och goda under vintern, och satte tillbaks tre knölar i lådan vid österväggen för att få återväxt. Det finns kvar flera som jag inte kunde få upp ur landet – tjälen har inte riktigt gått upp trots den senaste veckans värme.

Ett litet barnbarn till en granne traskade förbi och letade snäckskal. Han hade dålig jaktlycka, och förklarade för mig att det berodde på att sniglar inte tycker om sol. ”För då får dom ont i ögonen”. Öronen också, tillade han efter en stunds funderande. En förklaring så god som någon. Eller bättre!

”Mätt på blommorna och trött på grönskan”

- tänker jag med Edith Södergran (Höstens dagar) varje höst när jag slaktar balkonggrönskan. Och fast det tar emot och är sorgligt varje gång innan jag börjar känns det faktiskt skönt när det är klart, och allt trassligt och gulnat och förvuxet och visset och skräpigt är borta och jorden är uppsopad från balkonggolvet. Bara sten, metall, himmel och horisont kvar. Rent och lugnt.

Packade min tappra shoppingkärra full med balkongjord och nedklippta växter och drog iväg till koloniträdgården. Bäst att passa på medan vädret är fint. Det ska bli regnigt i morgon.

Jag började med att skyffla de resterande 20 metrarna grusgång, och satte sedan med lättnad in redskapen i boden. Ingen mer rensning på ett halvår!

Sen klippte jag ned alla blommor och skörderester i grönsakslandet. Det har varit frost den här veckan, talade dahlia, squash och krasse om för mig med all önskvärd tydlighet. Det blev massor med växtklipp. Mangold odlar jag varje år mycket mer än jag vill ha. Visst är det gott – och vackert med de röda stjälkarna – men det finns gränser för hur mycket mangold en enda, lagom tjock slottsfru kan sätta i sig på en säsong. Ska försöka tygla mig med sådden nästa år, eller hoppa över mangold helt, bestämde jag mig för när jag stod och klippte ner skörden. De stjälkar som fortfarande verkade någorlunda mjälla tog jag hem, och kokade tillsammans med tagliatelle som jag åt med tomatpesto mixad med grön- och rosépeppar och parmesan. Jättegott! som mat-Tina brukar säga.

Majsen klippte jag förstås också ned. Det fanns två små, små kolvar kvar på en av plantorna; så små och spröda att jag, hungrig och matsäckslös som jag var, stod i grönsakslandet och åt upp dem på plats. Bara att bita rakt av. Ganska söta och goda.

När allt var nerklippt ett par timmar senare och skavsåren hotade i tumgreppet efter sekatören, hällde jag ut balkongjorden och några skyfflar kompost över växtresterna, och vickade ner allt i jorden med en grep. Möjligen fixar jag en trivsamt vinterbonad miljö för sniglar på det här sättet, men jag tänkte testa att inte gräva landet i år. En del påstår att man bara förstör mikrolivet i ytjorden när man gräver om. Så jag får se i vår om det funkar på det här sättet i stället. Annars gillar jag egentligen att gräva köksland om hösten, särskilt om man gör det sent, när frosten har gjort leran porös och krasig som lättgräddad maräng. Men det är onekligen skönt att inte behöva ha det jobbet framför sig nu.

Stanwell Perpetual i oktober

Den snälla pimpinellrosen Stanwell P. blommar vidare, visserligen ytterst sparsamt, men pålitligt. Där har vi en som inte är mätt på blommorna och trött på grönskan. Den blir bara allt sötare och skärare nu när frosten hälsar på. Även Queen Elizabeth är ståtlig, och New Dawn som klarat sig undan rådjur den här veckan blommar också oförtrutet vidare. Liksom den underbara höstvädden, geranium ‘Jolly Bee’ som blivit en riktig storfavorit, skogsastern, drakmyntan, höstanemonerna…för att inte tala om den glödande höstkärleksörten.

Tog upp dahliaknölarna och doftliljans knölar. Nu ligger de i en öppen plastkasse i mörka källarförrådet, tillsammans med gladiolusknölarna jag fick av snälle grannen J. – I år har jag dessutom ställt balkongens pelargoner i källaren. Mamma gjorde så förra året, och det funkade hur bra som helst – bara lyfta upp pelargonerna ur balkonglådorna, skaka av jord och lägga plantorna i en plastkasse, med blad och allt. Sedan ner i mörkret. I mars är det dags att ta upp dem, vissna och eländiga, och plantera om. De kom upp snällt, varenda en. Själv vågade jag mig nu inte riktigt på att hantera alla på det sättet. Min nya favorit ”Mr. Wren” och ett par andra som jag är lite extra förtjust i får stå inomhus i svalt fönster med mycket knapp vattning. Så brukar jag göra, och det går vanligen bra. Men det är trist att ha en massa skräpiga pelargoner framme i fönstren, så om det går bra med källarmetoden ska jag köra med det i fortsättningen.

Efter ytterligare lite småpyssel packade jag med mig trasmattor och kökshanddukar för tvätt och vinterförvaring, och gick hem efter att först ha gått en lång runda i trädgården. Det är fortfarande så fint med alla lysande oktoberfärger. Den vita, nymålade trädgårdssoffan står under syrenernas bleka höstgrönska och vill inte gå in. Inte jag heller! Jag är nog inte riktigt trött på grönskan än, trots allt…

Och så är det så härligt att se de växter som redan börjat jobba inför våren. Jättevallmons fräscht gröna, nya blad, till exempel, och de lilarosa rotknopparna hos gulltöreln. ”Den vår de svage kalla höst” för att fortsätta citerandet. Ett riktigt fånigt citat, dock. ”De svage!” Jag tycker bättre om Nils Hasselskogs alias Alfr:d W:stl:nd:s ”Den höst som E.A. Karlfeldt kallar vår”.

Regn och gnäll

Visst regnade det i onsdags också, efter det att jag grundat allt som skulle målas. Men det fick ändå några timmar på sig att torka. Igår torsdag och i natt ösregnade det nästan oavbrutet. Idag spådde meteorologerna fint väder, och förmiddagen var solig och vacker, så jag chansade på att det skulle gå att stryka med överfärg idag. Grundfärgen hade nätt och jämnt hunnit torka efter syndafloderna, men jag ställde trädgårdssoffan i solen en timme, och målade sedan optimistiskt soffa, veranda, plank… och nu regnar det igen sedan två timmar. Vet inte om det blir en enda sörja av alltsammans, eller om målningen hann  torka tillräckligt för att stå emot de nya störtfloderna. Det känns lite tröstlöst. Snart har jag haft semester i fyra veckor, och det har regnat varenda dag, vilket med god marginal är personligt rekord. (Ja, jag tar vädret personligt! Det är mig det vill åt!) Inte en enda dag har jag kunnat gå barbent. Kjolar, klänningar och shorts är bara att glömma, och räknar man ihop de gånger jag kunnat sitta ute i solen i trädgården i sommar kommer jag inte ens upp i en timme. Sista semesterveckan lär bli precis lika usel som de tidigare. Snart är Upplandsslätten inte gammal havsbotten längre, utan hav!

OK, färdiggnällt för den här gången. Jag hann med lite annat också. Det gick inte att klippa gräset – alltför blött – men jag kantklippte för hand längs rabatterna. Planterade också den nyinköpta silvriga höstanemonen mellan vitbrokig och gulgrön funkia i äppelträdsrabatten, intill tidlösan. Där får den lite sol, men ändå en vackert mörk bakgrund i skuggan av Cox Pomona-trädet. Skördade också de sista potatisarna + tre rödbetor, som kom upp som en glad överraskning långt efter det att jag gett upp hoppet om att ett enda frö av Chioggia-betorna skulle gro. De vackert polkagrisrandiga betorna blev rosigt gräddfärgade efter kokning, men smakade sött, milt och gott tillsammans med tomatpesto och löskokt ägg. Amandine-potatisarna har varit suveränt fina, från första till sista knölen. Varenda potatis har varit frisk, fin och slät som en liten oval fransk lyxtvål, och liksom tvålar har de också halkat ut ur sina tunna skal när man bara klämt på dem lite under vattenkranen. Det enda negativa är att de ganska lätt kokar sönder.

Perennplantering

Regnandet fortsätter, men igår var det i stort sett uppehåll. Jag hann klippa gräset och plantera de nyinköpta perennerna.

I östra väggrabatten satte jag röd solhatt ‘Magnus Exklusiv’ med koreansk anisisop ‘Golden Jubilee’ på ömse sidor. Räknar med att  anisisopen förökar sig snabbt och kan omringa Magnus. Flyttade dessutom kärleksört ‘Matrona’ från det alltför leriga grönsakslandets perennavdelning till den grusigare och varmare väggrabatten. I förgrunden alunrot ‘CanCan’.

Drakmynta ‘Alba’ till höger om kärleksörten i rabarberrabatten, och framför den vintergröna ‘Alba’.

Rosenplister ‘Beacon Silver’ i den skuggiga skuggbräckerabatten.

Japanskt gräs (miskantus) ‘Morning Light’ i granrabatten (måste hitta på ett nytt namn åt denna rabatt från vilken granen försvann förra våren).

Och slutligen mörk gullstav ‘Rocket’ satte jag i en nygrävd rabattutvidgning intill lupiner och rosenflockel i halvskuggigt till soligt läge i nordöstra hörnet.

Idag skördade jag all kvarbliven schalottenlök. Det har varit en rik, snabb och fin skörd i år. Så roligt att en enda liten lök kan klämma ur sig tretton-fjorton nya!

Skurade också bort algbeläggning från plastbord och verandaväggar. Det gick bra på träet, men plastytan är fortfarande ganska ful. Undrar om man kan måla på plast…? Annars finns ju alltid vaxduk.

Äntligen regn!

Äntligen ett par dagar med riktigt rejält regn, och efter det ett trevligt litet högtryck på intåg. Ohyran (mjöllössen) har sköljts bort från rosorna av det häftiga regnet, och hela trädgården ser fräschare ut.

Har skördat första potatisen ‘Amandine’ – sju jättefina, helt släta och friska knölar. Ingen stor skörd alltså, men helt  lagom.

Och så har jag planterat ut två squashplantor som jag fick av Christina, tillsammans med två  digitalisplantor som kommer att få vackra, ljusgula små klockor, och en blåblommande lungört. Den enda squashplanta jag sparade av egen frösådd dog efter veckorna med kyla och hård blåst. Jag tror helt enkelt att den frös när det bara var några plusgrader och dessutom storm. Desto trevligare att få två ersättare.

Majs och mangold växer frodiga, men det är sämre med rödbetorna. Måste ha varit dålig kvalitet på fröna – de brukar ju vara så lätta. Det var sorten Chioggia (polkagrisrandiga) från Impecta. Jag tror inte att ett enda frö har grott.

Utplantering i förgätmigejernas tid

Maratondag i trädgården i c:a 27 graders värme! Först gräsklippning – igen. Aldrig har gräset blommat så våldsamt som i år, och så tidigt. Är det värmen och torkan som gör att det börjar bli nervöst och tänka på släktets fortlevnad?

Sedan utplantering av förkultiverat:

• Majs, fem plantor ovanför lök- och mangoldlandet
• Squash, i lådan vid komposten
• Kronärtskockor, i landet längst till höger
• Rävsvans, på ömse sidor om majsplantorna och lite kring röda vinbärsträdet; en i en zinkkruka vid ingången
• Rudbeckia ‘Prairie Sun’ – en i samma låda som squashen, två i samma zinkkruka som rävsvansen
• Vit höstvädd – en under Cox Pomona-trädet, två i Heidelberg-rabatten (nära liljan och till vänster om rosen), en i gångrabatten intill den variegerade irisen
• Smörgul lupin ‘Chandelier’ – ett par småttingar i praktlysingrabatten längst ut i hörnet, innan staket kommer upp och gör det svårplanterat där; ett par tryckte jag också ner i den runda aprikos-ros-rabatten. Obetänksamt, med tanke på det utrymme lupiner tar inom ett par år. Men de kanske inte överlever. 

Potatis och lök växer så det knakar i värmen, och även mangold – de gamla fröna! – och rödbetor är på gång. Jag vattnade och vattnade och avslutade med att fylla en tunna.

Flyttade också en silverarv som såg tanig och eländig ut i skuggan i praktlysingrabatten. Den vill ju ha sol och varmt! Nu står den i rabattkanten mellan aklejorna till höger om Queen Elizabeth-rosen i österväggsrabatten.

Lossade kantstenarna från praktlysingrabatten, åt vägen till. De är helt onödiga nu, och kantstenar behövs alltid på andra håll.

Rensade en massa ogräs, och ryckte också mängder med bergklint, denna vackra blomma som tar över en rabatt på nolltid om den får hållas. Den ska man nog ha en naturtomt till – inte 290 kvadratmeter.

Vanmäktiga försök att få bort smultronrevor ur rabatterna. Visst är det gott och rart med smultron, och fina blad är det också – men inte mycket annat har en chans där de flödar fram, i alla fall inte de lite spädare växterna. – Funderar på att skaffa smultronplantor Rügen, som inte sprider sig med revor, och sätta som kant till grönsakslandet.

Insåg till slut att den intressanta, kirskålsliknande växt jag hållit ögonen på ett tag, i hopp om att det ska vara en vacker raritet, är - öh, just det, kirskål. Så min ogräskollektion börjar bli komplett! Det är ingen idé att försöka gräva upp den. Jag nöjer mig med att rycka bort blad så snart de visar sig. Tyvärr har de strategiskt nog sin basstation under den taggiga Hansa-rosen.

Också vallört har placerat sig lite varstans i trädgården. Men den är så otroligt vacker att den måste få blomma innan jag försöker svälta ut den genom att klippa ner alla blad.

Lossade New Dawn, kaprifol och skogsklematis från den bräckliga grindportalen och lade ner dem vid sidan om. Det ser illa ut, men det är staket och ny portal på gång! Äntligen!

Till slut lyfte jag ögonen från jord, spade, ogräs – och såg hur den fantastiska försommaren slagit ut i full blom. På bara ett par dagar har kaprifol, lupiner, smörbollar, bergklint (ja ja), aklejor, porslinsveronika och klematis slagit ut i underskön blomning. Till och med Finlands vita ros – ”Midsommarrosen” – har börjat slå ut. Jag plockade med mig en bukett av kaprifol (och en massa rabarber!) och traskade hem glupande hungrig efter fem-sex timmars jobb i solen.