Höstflytt

I lördags hörde jag för första gången den här hösten de klagande urtidsropen från flyttgäss högt, högt uppe i himlen. Ett ljud som alltid ger mig rysningar efter ryggraden. Hann slänga upp kameran, men inte fokusera… Jag längtar redan efter våren när de trumpetar sin ankomst. Hösten är fin, men den är inte min årstid.

Efter veckans gräsklippning beskar jag det ena äppelträdet och satt sedan i timmar och klippte ner blad och kvistar i komposten. Det känns alltid motigt att komma igång med beskärning, men när jag väl har börjat är det svårt att sluta. Det andra hann jag alltså inte med.  Jag får se om det blir tillfälle till det senare i september eller om jag får spara det till våren.

Har också planterat den sista omgången lökar för säsongen, nämligen:

• Tulpan ‘Yonina’ – liljeblommande, sena, ca 40 cm. Satte dem i verandarabatten intill den vitgrönbrokiga japanska starren.
• Två fyrverkerilökar Allium Schubertii, i ”puddingrabatten”. Blommar juni-juli, c:a 60 cm höga.
• Stor stjärnlök, Ornithogalum magnum – 80 cm hög. Ny, intressant! Den petade jag ner på olika ställen, bl.a. i tomtgränsrabatten intill röd pion och rödbladig styvklematis.
• 6 kirgislökar Allium ‘Purple Sensation’ - gammal favorit. Också den satte jag ner där den fick plats, bl.a. i  tomtgränsrabatten och intill gulbladigt hakonegräs.
• En madonnalilja - mitt i puddingrabatten.
• 5 honungslökar - också en favorit, av den finstämda sorten. Har haft ett antal som nu verkar ha gått ut. I puddingrabatten och annorstädes.
• 15 morgonstjärna, Ornithogalum Umbellatum – 15 cm höga, blommar i maj-juni. Satte dem dels vid klematis Propertius-foten, dels i den skuggiga bodrabatten.

Till slut tömde jag kylskåpet och frostade av det. Tråkigt höstjobb, men skönt att ha det gjort. Att tömma det var lätt gjort – det innehöll i stort sett olja, vinäger och en halvtom box Les Fumées Blanches, som jag tömde på ytterligare ett glas medan jag väntade på att isen smälte. Enda tilltugget kvar i stugan var pepparkakor. Ingen närande lunch, men  faktiskt en oväntat god kombination!

Manifest!

Manifest och motmanifest är ju högaktuella i dessa dagar, i alla fall i litteraturens värld. Men också ett enkelt (alltför enkelt) grönsaksland kan inspirera till högtidliga bedyranden, vilket också skedde vid gårdagens dystra  inspektion av ägorna. Härmed utslungar jag alltså följande manifest:

• Jag lovar att aldrig mer glömma vid pass tjugo jordärtskockor i  jorden i grönsakslandet, vilka till nästa säsong multiplicerar sig med tio och skapar en tre meter hög, skuggande djungel i mitt minimala land
• Om så ändå sker lovar jag att aldrig mer plantera fem små majsplantor inträngda i den djupa skuggan mellan jordärtsskocksdjungeln, hallonhäcken och sockerärtspyramiden. Det blir absolut ingenting av det.
• Jag lovar att hädanefter försöka respektera den hårfina gränsen mellan solig optimism och idioti. I enlighet med denna föresats tänker jag alltså aldrig mer odla två rader jätteträdgårdsmålla, två rader rödbetor, två jättestora squashplantor samt smultron och schalottenlök på en sammanlagd yta av 1 dryg kvadratmeter. Resultatet blir: squash.
• Jag lovar att aldrig mer sätta schalottenlök i det fuktiga, leriga  mörkret under smultronplantorna. Det nesligaste skörderesultatet var den sättlök som producerade en enda lök, nämligen sig själv. Möjligen hade den hunnit bli några millimeter rundare om magen under månaderna i jorden. De andra lyckades klämma ur sig en extra lök  i alla fall.

Ett kort men slagkraftigt manifest med goda chanser till förverkligande. Jag funderar på att nästa år odla bara krasse i grönsakslandet – och kanske en (1) squashplanta. ”Lebanese White” har varit riktigt trevlig, även om den tagit över allt annat. Igår plockade jag med mig tre frukter hem – en normalstor, en stor, och en gigantisk. Den gigantiska skrämde vid upptäckten nästan slag på en i och för sig lättskrämd slottsfru som mig – den var så stor att den inte såg ut som en frukt utan snarare som ett sovande spädbarn där den låg vit och naken i landet gömd under bladen. Den går i samma viktklass som en nyfödd också.  Så nu har jag ätit squash i två dagar. Den normalstora åt jag rå, och av den stora gjorde jag massor med soppa på tärnad squash, lök, vitlök, gurkmeja och lite vispgrädde. Men den gigantiska ligger fortfarande orörd på köksbänken och gör mig nervös. Squashkaka, kanske? Det har jag aldrig testat.

Det var mycket jobb i trädgården igår. Förrförra helgen frotterade jag mig med besläktade själar på en internationell konferens om Anne på Grönkulla – roligt! Sedan låg jag sjuk en vecka i influensa, antagligen svinvarianten – inte roligt! – och missade alltså förra helgen också. Så gräset och ogräset hade vuxit sig högt och saftigt, och det var tungt jobb med gräsklippning och rensning av grusgångarna när jag nu äntligen kom ut. Trist jobb också att köra skottkärra efter skottkärra med mögliga äpplen till allemanskomposten. Jag trodde att jag skulle få en god äppelskörd i år, men nästan alla äpplen möglar och faller av. Jag skyller på den genomregniga och kyliga junimånaden efter den torra och heta maj.  Blad och grenar är friska och grönskande, så det verkar inte vara monilia. Borde beskära – men orkade inte igår. Man tappar i kondition när man ligger till sängs en vecka.

Jag planterade i alla fall lite nya perenner också. I den nygrävda ”rabattpuddingen” satte jag tre nävor, Geranium ‘Rozanne’, en alunrot Heuchera ‘Peach Flambé’ och en alunrot Heuchera ‘Swirling Fantasy’. Till höger om studentnejlikan i gångrabatten satte jag en funkia ‘White Feather’ som ska ha alldeles vita blad i utspringet. Senare blir de gröna. – Hade beställt dessa från Odlarglädjen i Eskilstuna. Svindyrt porto, men plantorna var inte dyra och de var friska och fina och klarade frakten utmärkt. – Dessutom satte jag sticklingar av silverarv i puddingrabatten. Har tagit dem från min gård, där det växer en fin, låg sort. Det är väl tveksamt om de överlever.

Satte också liten botanisk tulpan Tulipa clusiana ‘Lady Jane’, dels kring Rozanne-nävorna, dels kring funkian. I jorden under den svartbladiga flikflädern satte jag pingstlilja ‘Recurvus’. När det gäller narcisser är jag väldigt konservativ. Det är poeticus, av Recurvus-typen, som gäller. Eller möjligen de små helt vita Thalia. I alla fall inte de med stora skära trutar, som rökt lax-rullader.

Klippte ned de hallonskott som gett bär i år,  och ryckte upp resterna av sockerärterna och klippte ner i komposten. Baxade sedan hem min trinda squashfamilj, schalottenlökarna och ett femtontal ganska omogna äpplen som jag senare gjorde äppelkompott på och frös in.

Nya perenner…

Vädret har varit härligt – milt, lagom soligt, bra arbetsväder. Varje dag slår allt fler blommor ut i trädgården.

Igår åkte jag till Fyrislunds trädgård och shoppade växter. Det är en riktigt fin, klassisk plantskola – den enda ”riktiga” i stan sedan Rosendal försvann (även om efterträdaren Blomsterlandet faktiskt är helt OK också, i alla fall om man inte behöver fråga någon om råd). Knappt hade jag hunnit in förrän jag fick syn på ett stort, vackert exemplar av svartbladig flikfläder ”Black Lace” / ”Eva”. Hade tänkt tänka längre hur jag skulle göra med ersättningsex för den som efter vintern antingen frös ihjäl, torkade ihjäl eller gnagdes ihjäl av har-uslingar – men nu kunde jag inte låta bli, jag köpte det. 450:-! Hu! Sedan hade fördämningarna släppt, och jag köpte också en klockruta (Thalictrum rochebrunianum) (24/5: Planterade den till vänster om gillenian), en aklejruta, (Thalictrum aquilegifolium ‘Thundercloud’, purpurrosa)(24/5: Planterade den mellan vitlysingen och tidlösan – 16/8: den har tynat i rabatten – grävde upp den och satte den i soligt läge i nya runda ”rabattpuddingen”), ett gäng stäpp- och skogssalvior (‘Blaukönigin’ – mörkt blåviolett –  och ‘Caradonna’ – mörkt violett – hamnade i Queen Eliz-rabatten), ett par sibiriska vallmor (Papaver nudicaule ”Gartenzwerg’ – en orange, en rosaröd), en blekgul smörboll (Trollius ‘Alabaster’) och en brudslöja.

Idag har jag planterat de sibiriska ”trädgårdsdvärgarna”, i västra sol- och grusrabatten. Måtte de fröa av sig! Brudslöjan satte jag framför Queen Elizabeth-rosen. Den lilla nävan ‘Elke’ som jag planterade där förra året flyttade jag – om det nu var den. Det var bara en liten rotstock med ett blad som syntes. Smörbollen fick en plats framför klematis ‘Propertius’ , i en rabatt som behöver nya växter. Resten av nyinköpen får vänta till helgen när jag ska få mer jord.

Sådde krasse ”Scarlet Gleam” i solbrudsrabatten och klämde i gulltörelrabatten ner några knölar av trädgårdsanemon jag fick av S. efter trädgårdsmässan. Ängsligt spanar jag efter geranium ‘Jolly Bee’ som var så underbart fin i kanten av den rabatten förra sommaren. Det är bara en som börjar komma upp. Vad har hänt med de andra två (eller om det nu var tre)? Jag börjar tro att harar har tagit upp kampen som rådjuren förlorat! Säkert är det de små svinen som gnagt sönder min svartbladiga flikfläder, en dyr efterrätt att bjuda harar på. Men jag var också otroligt korkad som varken täckte eller spände hönsnät kring flädern inför dess första vinter. Och andra mystiskt försvunna växter – kan det vara harar som har varit på dem? De två skuggbräckorna som lyfts upp ur jorden och sedan lagts tillbaka – av en kräsen och missnöjd hare? De nyplanterade anisisopsplantorna och echinaceorna i österväggsrabatten? Jag kan bara hoppas att de är lite sena och uttorkade, och kommer upp nu när det börjar bli svalare och regn är i antågande. Vattnade ordentligt gjorde jag i alla fall idag också.

Sådde sommarblommor kring Queen Elizabeth och kring lilla nya mörkröda pionen ’Inspecteur Lavergne’ … Små vita, har redan glömt vad de hette – en helvit variant av kärleksblomster/prins Gustavs öga.

Klippte gräsmattan en gång till, trots att det bara är ett par dagar sedan sist. Det behövdes. Den var också så tuvig och ojämn efter första klippningen när gräset var så högt. Avslutade med kantklippning.

Rensade en massa ogräs igen, nu med koncentration på en liten otäck murreva (eller liknande) med försåtligt söta, lila små blommor. Den är nästan värre än smultronen på att kasta sig över rabatterna. I gräsmattan finns den överallt, men det är in i rabatterna den vill.

Till min glädje har jag sett att nya tulpaner har kommit upp sedan sist! Jag som ondgjorde mig så över Odla.nu-köpet. Det är fortfarande lite väl många som aldrig kom upp, särskilt retar jag mig på ”Katharine Hodgkins”-irisarna. Men de nya tulpanerna som visar sig är vackra. Och tulpanerna jag fick av T. i höstas börjar sakta veckla ut sina fyllda kjolar nu, skiftande i vitgrönt, rosa och aprikos – de kommer att bli sagolika.

Beskar den klematis jag köpte i somras, ‘Violacea’ någonting tror jag den hette. Det kändes grymt, men jag vet ju att det måste göras för att den ska förgrena sig. Den är liten och tanig, men jag är så nöjd med att den klarat sig, och kan gott vänta ett par år med blomningen om det är vad som behövs.

Klippte ner den torra Ghislaine de Féligonde helt. Den ser verkligen helt död ut. Ack! Men jag ska fortsätta pyssla om den ett tag till innan jag ger upp den, som sagt var.

Och till slut grävde jag ut den rabatt jag förberedde förra året då jag lade ut tidningar på gräsmattan och öste jord och kompost över. Det gick jättebra. Jag ska göra den klar i helgen då jag får jordpåfyllning, och jag antar att det blir där jag planterar den nyinköpta flikflädern. Kanske också en rosa pion? – Vad som däremot inte var lätt var att få till en bra kant mot grannens frodiga skräphörna. Jag tog en plåtkant som jag tidigare tagit bort ur andra rabatter för att de var så fula – här är det effekten som räknas – och försökte gräva/stampa ner den. Enda tillfället när jag tycker att jag borde väga minst 20 kilo till! Jag stod och hoppade på eländet för att trycka ner den i leran, medan jag klamrade mig fast i ett syrenträd som stod intill. Ändå fick jag inte ner den helt och hållet. Jag får fylla upp med jord inne i rabatten, och på andra sidan försökte jag staga med lerkokor och rikligt med grus. Det blir nog OK. På andra sidan, mot min egen trädgård, har jag en rad stora kantstenar som jag nu inte orkade gräva ner utan bara lade ut.

Kom hem och såg att klockan var halv fem, och insåg att jag inte ätit sedan frukost vid 8-tiden, om man nu inte räknar en halv påse Ahlgrens bilar – det enda som fanns att äta ute i kolonistugan. Måste skaffa proviant! Men det är härligt att vara så totalt fokuserad att man kan jobba hur länge som helst utan att märka att tiden går och utan att bli törstig eller hungrig.

Vårsådd och vinteroffer

Förra helgen ägnade jag åt ogräsorgier – framför allt smultronrensning. De vackra smultronen har kastat sig över mina rabatter och tar för sig varje ledig plats. Jag rensade och rensade – och sen planterade jag 10 nyinköpta smultronplantor längs med grönsakslandets gräns. Det kändes lite motsägelsefullt. Men de nyinköpta är av sort Rügen, icke revbildande, och ska alltså hålla sig på sin plats. Tidigare har jag drömt om en doftande lavendelhäck som inramning av grönsakslandet.  Men med åren har jag blivit mer realistisk, och vet att lavendel i min trädgård på sin höjd duger att mata leran med. Glufs! så är den borta. En enda planta har jag fått att överleva, och det i en omsorgsfullt utgrävd och grusad rabatt i soligt läge.  Hädanefter får jag nog ha lavendel som sommarblomma. Smultron har vackra blad, vackra blommor, vackra och goda frukter. Det får duga.

Jag sådde också jätteträdgårdsmålla, Aurora Orach mix, i ruta nr 2 högst upp mot hallonen.

Doftliljor hittade jag egentligen ingen plats för. De hade övervintrat fint i min källare. Jag satte en drös av dem i planteringslådan under Cox Pomona. Idiotställe, men jag vill inte krafsa för mycket i perennrabatter där någon liten vårtrött perenn fortfarande sover under ytan. En del satte jag också i skuggrabatten bland liljekonvaljerna under rugosa-rosen.

En vecka senare, i går – den 16 maj – var det kollektiv arbetsdag igen. Ogräsrensning kring lekplatsen, två timmar. Sedan sådde jag rödbetor ‘Detroit Globe’ i två rader på bredden nedanför trädgårdsmållan. Jag satte också schalottenlök – p.g.a. platsbrist en lök mellan varje smultronplanta; det kommer att se fånigt ut och jorden är lite för fet och tung. Men schalottenlök har blivit en favorit. Den jag satte förra året, av samma skörd som jag nu använde som sättlök, är fortfarande fin, fast och god 9-10 månader efter skörd.

I land nr 3 sådde jag första omgången av  sockerärter, ‘Engelsk sabel’ (ekofrö). Ska bli högväxande och rikgivande.

Klippte gräset för första gången. Jag gödslade det för ett par veckor sedan, och det har vuxit otroligt tätt, långt och saftigt. Jobbig klippning! När man måste hjälpa till med magen vid gräsklippning – och här pratar jag inte magmuskler, utan bokstavligen påfösande med magen – då har gräset vuxit för högt! Fick alldeles för mycket gräsklipp också, men buskagen svalde det mesta.

Vintern tycks ha skördat sina offer även det här året i min trädgård. Trots att det varit bra väder med jämnt snötäcke och varken för kallt eller varmt. Det kanske snarare var den kruttorra aprilmånaden som däckade min nyplanterade svartbladiga flikfläder och en av mina absoluta favoritrosor, Ghislaine de Féligonde. Den sörjer jag verkligen! Hittills har den klarat även de jobbiga barmarksvintrarna, men nu ser den stendöd ut. Det gick ju inte heller att vattna i april. Vattnet sätts på i månadsskiftet till maj, och eftersom det inte regnade eller snöade någonting alls förblev vattentunnan tom. Till och med en av gulltörlarna verkar ha dött, och gulltörel trodde jag knappt att man kunde ta död på. Lustigt nog är det inte den som jag grävde upp och delade i höstas, utan den som jag inte rörde alls. Några få knoppar verkar leta sig upp, så kanske tar den sig. Men den andra plantans halva som jag satte i riddarsporrerabatten vid rabarbern ser jag inte ett spår av. Den torkade nog bort.

Min  Ghislaine ska få någon månad på sig att visa om den kommer igen. Om den inte hämtar sig så ska jag köpa en ny och plantera på mer skyddat ställe, och på dess gamla plats sätter jag en rotäkta Balsgårdsros i stället. En Irma, kanske? Den ska tåla det mesta. Och flikflädern måste jag nog också ersätta, men får tänka lite mer.

Lökarna jag köpte från Odla.nu i höstas blev en riktig besvikelse. Av 10 stycken våriris Katharine Hodgkin kom 1 enda upp.  Av 20 tulpaner (Upstar, Angélique och Candy Club) verkar bara 3 komma upp – men kanske är de så sena att de flesta inte ens har stuckit upp nosen än, jag får tåla mig lite.  Av 5 vildnarciss Thalia kom 2 upp. Av 20 porslinshyacinter kanske 6-7 stycken. Av 15 bokharatulpaner har jag inte sett någon än – men det finns blad, så kanske kommer de?  Av 20 botanisk krokus ”Ruby Giant” kom INGEN upp!!  Av 10 st vit balkansippa kom 1 upp, (jag har i alla fall skymtat ett blad). Av en hel påse blandade balkansippor (blå, rosa, vita) kom en enda (vit) upp.

Det enda som verkar ha gått hyggligt är dels scilla, dels tulpana clusiana ‘Peppermint Stick’. Så söta! De flesta av de 10 jag köpte verkar komma.

Jag vet inte om det är den snustorra aprilmånaden som är skurken i dramat – det är väl troligt – eller om det var gamla skräplökar som Odla.nu sålde. Men jag kommer i alla fall knappast att köpa mer därifrån. Småplantorna jag köpte har också tagit sig urdåligt. Några aubrietior klarade sig, och de är i alla fall jättefina – vacker sort, härlig färg.

Och tulpanerna jag köpte på Tulpanens hus för ett par år sedan, som blev rådjursmat förra våren, har kommit igen! De är praktfulla. Tyvärr har jag glömt sortnamnen, och har inte sparat påsarna de kom i.

”Mätt på blommorna och trött på grönskan”

- tänker jag med Edith Södergran (Höstens dagar) varje höst när jag slaktar balkonggrönskan. Och fast det tar emot och är sorgligt varje gång innan jag börjar känns det faktiskt skönt när det är klart, och allt trassligt och gulnat och förvuxet och visset och skräpigt är borta och jorden är uppsopad från balkonggolvet. Bara sten, metall, himmel och horisont kvar. Rent och lugnt.

Packade min tappra shoppingkärra full med balkongjord och nedklippta växter och drog iväg till koloniträdgården. Bäst att passa på medan vädret är fint. Det ska bli regnigt i morgon.

Jag började med att skyffla de resterande 20 metrarna grusgång, och satte sedan med lättnad in redskapen i boden. Ingen mer rensning på ett halvår!

Sen klippte jag ned alla blommor och skörderester i grönsakslandet. Det har varit frost den här veckan, talade dahlia, squash och krasse om för mig med all önskvärd tydlighet. Det blev massor med växtklipp. Mangold odlar jag varje år mycket mer än jag vill ha. Visst är det gott – och vackert med de röda stjälkarna – men det finns gränser för hur mycket mangold en enda, lagom tjock slottsfru kan sätta i sig på en säsong. Ska försöka tygla mig med sådden nästa år, eller hoppa över mangold helt, bestämde jag mig för när jag stod och klippte ner skörden. De stjälkar som fortfarande verkade någorlunda mjälla tog jag hem, och kokade tillsammans med tagliatelle som jag åt med tomatpesto mixad med grön- och rosépeppar och parmesan. Jättegott! som mat-Tina brukar säga.

Majsen klippte jag förstås också ned. Det fanns två små, små kolvar kvar på en av plantorna; så små och spröda att jag, hungrig och matsäckslös som jag var, stod i grönsakslandet och åt upp dem på plats. Bara att bita rakt av. Ganska söta och goda.

När allt var nerklippt ett par timmar senare och skavsåren hotade i tumgreppet efter sekatören, hällde jag ut balkongjorden och några skyfflar kompost över växtresterna, och vickade ner allt i jorden med en grep. Möjligen fixar jag en trivsamt vinterbonad miljö för sniglar på det här sättet, men jag tänkte testa att inte gräva landet i år. En del påstår att man bara förstör mikrolivet i ytjorden när man gräver om. Så jag får se i vår om det funkar på det här sättet i stället. Annars gillar jag egentligen att gräva köksland om hösten, särskilt om man gör det sent, när frosten har gjort leran porös och krasig som lättgräddad maräng. Men det är onekligen skönt att inte behöva ha det jobbet framför sig nu.

Stanwell Perpetual i oktober

Den snälla pimpinellrosen Stanwell P. blommar vidare, visserligen ytterst sparsamt, men pålitligt. Där har vi en som inte är mätt på blommorna och trött på grönskan. Den blir bara allt sötare och skärare nu när frosten hälsar på. Även Queen Elizabeth är ståtlig, och New Dawn som klarat sig undan rådjur den här veckan blommar också oförtrutet vidare. Liksom den underbara höstvädden, geranium ‘Jolly Bee’ som blivit en riktig storfavorit, skogsastern, drakmyntan, höstanemonerna…för att inte tala om den glödande höstkärleksörten.

Tog upp dahliaknölarna och doftliljans knölar. Nu ligger de i en öppen plastkasse i mörka källarförrådet, tillsammans med gladiolusknölarna jag fick av snälle grannen J. – I år har jag dessutom ställt balkongens pelargoner i källaren. Mamma gjorde så förra året, och det funkade hur bra som helst – bara lyfta upp pelargonerna ur balkonglådorna, skaka av jord och lägga plantorna i en plastkasse, med blad och allt. Sedan ner i mörkret. I mars är det dags att ta upp dem, vissna och eländiga, och plantera om. De kom upp snällt, varenda en. Själv vågade jag mig nu inte riktigt på att hantera alla på det sättet. Min nya favorit ”Mr. Wren” och ett par andra som jag är lite extra förtjust i får stå inomhus i svalt fönster med mycket knapp vattning. Så brukar jag göra, och det går vanligen bra. Men det är trist att ha en massa skräpiga pelargoner framme i fönstren, så om det går bra med källarmetoden ska jag köra med det i fortsättningen.

Efter ytterligare lite småpyssel packade jag med mig trasmattor och kökshanddukar för tvätt och vinterförvaring, och gick hem efter att först ha gått en lång runda i trädgården. Det är fortfarande så fint med alla lysande oktoberfärger. Den vita, nymålade trädgårdssoffan står under syrenernas bleka höstgrönska och vill inte gå in. Inte jag heller! Jag är nog inte riktigt trött på grönskan än, trots allt…

Och så är det så härligt att se de växter som redan börjat jobba inför våren. Jättevallmons fräscht gröna, nya blad, till exempel, och de lilarosa rotknopparna hos gulltöreln. ”Den vår de svage kalla höst” för att fortsätta citerandet. Ett riktigt fånigt citat, dock. ”De svage!” Jag tycker bättre om Nils Hasselskogs alias Alfr:d W:stl:nd:s ”Den höst som E.A. Karlfeldt kallar vår”.

I tidlösans tid

Underbart skön söndag i slutet av september. Behaglig värme, vindstilla, med   milda moln som tankfullt glider förbi en stillsam sol. Perfekt väder för höstligt trädgårdsjobb.
Den vackra tidlösan, Colchicum autumnale, blommar för fullt, obekymrad om att jag grävde upp lökarna för någon månad sedan när jag planterade en silvrig höstanemon intill dem. Nästa år kommer jag att komma ihåg att de limegröna, fräscha, lite liljelika bladen som kommer upp på försommaren hör till tidlösan, fast bladen vissnar ner långt innan blommorna kommer. – Artnamnet ‘colchicum’ kommer från det forntida Kolchos, ett rike vid Svarta Havet. Hela växten är mycket giftig. Engelska: Meadow Saffron; franska: Safran des prés, tyska: Herbstzeitlose.

Ringblommor, krasse, geranium ‘Jolly Bee’ är som allra vackrast nu, och jordärtskockan ‘Bianca’ blommar med vackra gula blommor högt uppe i det blå. Den ska inte skördas förrän sent i vinter eller ännu hellre i vår, så snart det går att gräva i jorden. Knölarna börjar utvecklas ganska sent på hösten.

Säsongen i koloniträdgården är snart slut, och jag har så smått börjat vinterförberedelserna. Idag frostade jag av kylskåpet och släpade hem allt ät- och drickbart. Inga möss ska behöva känna sig frestade. Inte för att jag hittills haft möss – de söker sig nog hellre till stugor där lite värme är på – men man kan aldrig veta.

Klippte gräset också för kanske sista gången på säsongen, och beskar Ingrid Marie-äppelträdet så gott jag kunde och så länge jag orkade. Beskärningen går fort, men att klippa ner blad och grenar i komposten är ett slitgöra.

Stod sedan i grönsakslandet bland vansinnigt förvuxen mangold och underbar krasse och grävde bort infernaliska rotskott från den onda snöbärsbusken som mördat mina sparrisplantor. Landet är fullt av dem, två-tre meter från moderplantan. Nästa vår ska jag gräva bort busken. Det blir ett hästjobb! Men underbart skönt när den väl är borta.

Sen delade jag växter. Dels den jättelika, ljusgröna funkian i gångrabatten, dels  mina två åbäkiga gulltörelbuskar, som tagit över en rabatt nästan helt, och tappat den fina kuddformen. Det är kul att dela växter! Jag får ta fram den tunga gammelspaden och stå och hoppa på den för att få isär rotklumparna – ungspaden i lättviktsmetall, som jag annars tycker så mycket om, är värdelös när det handlar om de riktiga grovjobben. – Satte en del av en gulltörel i riddarsporrerabatten, intill rabarbern. Den blir fin där till de blålila alliumlökarna. Bredvid den grävde jag ner en torva pärlhyacintlökar som legat bortglömda ovanpå jorden i en undanskymd rabatt hela sommaren. Pärlhyacinter är ju inte de som ger sig i första taget, och de hade satt riktigt präktiga rötter.

Så grävde jag bort den tråkiga kantnepetan och den eländiga revsugan ur klematisrabatten. Klematisen är underbar, och rosenvialen är fin även om den gör sig lite väl bred. Men annars är det en sorgligt försummad rabatt. Nepetan, som inte är av någon fin namnsort, är bara skräpig, och revsugan blommar visserligen underbart men…nej! Nästa år ska rabatten bli fin! Jag har hela vintern på mig att fundera ut vad som kommer att bli vackert i den ljusa halvskuggan där.

Gav rabatten med tiarella och trillium en rejäl skopa lövkompost – det vill trillium ha på hösten, har jag läst. Om nu trebladen överlevde? Jag får se i vår.

Fyllde en kasse med Ingrid Marie-äpplen och tog med mig hem. De kunde nog ha varit kvar en eller två veckor till, men de såg så fina och fräscha ut att jag inte vill riskera att få dem som stött fallfrukt om höststormarna kommer.

Till slut vattnade jag igenom de mer nyplanterade växterna, och konstaterade förvånat att det börjar bli tomt i vattentunnan. Det är nog första gången på två månader, minst. Ingen vattenbrist den här sommaren.

Sen gick jag hem med kylskåpsmaten, äpplena, en stor bukett granna blommor och två pyttesmå, bleka zucchinis. De var inte frostskadade, men hade säkert blivit ordentligt uppskrämda någon kall natt, så det var lika bra att ta dem nu. Frostnätter kan komma när som helst. De blev en lagom sallad till ett av Lennarts ankägg!

Päronträd farväl – och vårens lökar

I går kom T och T på efterlängtat besök, fullastade med presenter och arbetslust. I ett huj sågade de ner det felvuxna och tråkiga päronträdet som skuggar östersidan av trädgården och aldrig ger någon frukt. Ett enda år gav det några små steniga, oätliga frukter. Men nu är det borta! Nästan – en liten bit av stammen är än så länge kvar. Vi klippte sedan med gemensamma krafter ner vartenda blad i kompostbingen, som nästan fylldes. Det kommer att bli fin mylla.

Jag planterade genast växtpresenterna: en vackert lilablå höstaster och en lysande blå gentiana. Astern satte jag i riddarsporrerabatten mellan rosa malva och vit drakmynta. Gentianan planterade jag i granrabatten, till höger om och strax nedanför granstubben. Jag ska täcka den lätt i vinter.

Idag planterade jag lökar som jag dels fick i present, dels har beställt från Odla.nu.

1. T:s present pionblommande, aprikosgul tulpan ‘Charming Lady’ – 8 st, till höger om rabarbern i riddarsporrerabatten
2. Vit balkansippa, Anemone blanda ‘White Splendour’- 10 st,  bland ormöga under den gulbladiga flikflädern
3. Balkansippa, Anemone blanda ‘Mix’ – i blandade färger (blå, vit, rosa) i skuggbräckerabatten – där ett rådjur eller annan marodör halshuggit den mellersta skuggbräckan och sen släppt ner den på marken igen. Låg det ett gott plommon i den? Rabatten ligger direkt under plommonträdet och det hamnar ofta plommon där. Det finns andra tecken på att rådjur varit där och glufsat fallfrukt.
4. Botanisk himmelsblå krokus ‘Ruby Giant’ – det låter ju som om de skulle vara röda, men de beställdes som blå och är rent, ljust blå på bilden, med lite vitskimrande insidor. – 20 st., planterade de flesta under den vita skogsastern. Några stycken petade jag ner i riddarsporrerabatten – om jag minns rätt! Det blev lite hektiskt!
5. Narciss, Narcissus poeticus ‘Verger’ - klassisk pingstlilja, rent vit med liten orange bikrona. Doftar.  - 5 st. Planterade tre i gullstavsrabatten och två i granrabatten till höger om lupinen och vid granstubben.
6. Scilla - 15 st, i den skalliga gräsmattan till vänster om skuggbräckerabatten och upp mot staketet
7. Mörkt rosa fylld tulpan ‘Upstar’ - 7 st, planterade dels under den svarta flikflädern, dels i granrabatten, dels i honungsrosrabatten, dels i tiarellarabatten. Jag mixade med de andra rosa tulpaner jag köpt, nämligen
8. Ljust rosa fylld tulpan ‘Angelique’ – 7 st, planterade tillsammans med ‘Upstar’
9. Vit tulpan med rosaröda strimmor, ‘Candy Club’ – 6 st, planterade tillsammans med ‘Upstar’ och ‘Angelique’, se ovan
10. Allium christophii x macleanii, Blå allium ‘Globemaster’ - 3 st, satte till vänster om ”marsipanrosbusken” i högra gångrabatten. Bollarna kan bli 20 cm i diameter. C:a 150 cm hög.
11. Vit botanisk narciss, Narcissus triandus ‘Thalia’ – 5 st. Underbart fin, helt vit liten (20 cm) narciss med vildtycke. Blommar i april-maj. Föredrar lätt jord. Planterade under den svarta flikflädern tillsammans med de rosa och vitrosa tulpanerna.
12. Tulipa clusiana, Botanisk tulpan ‘Peppermint Stick’ - små vita med rödrosa utsidor, 10 st. Italiensk tulpan. Planterade runt sticklingen av den gulbladiga japanska spirean som jag satt bredvid New Dawn vid grindportalen, och som jag inte tror kommer att klara sig. Men tulpanerna kommer säkert upp.
13. Regnbågsiris Katharine Hodgkin, 10 st – kompletterar tidigare present från T. Oemotståndlig regnbågsiris i vita, gullvivegula och jeansblå pastelltoner. Satte i den lilla sluttande backsippe- och sedumrabatten. Inte lika beroende av sommartorka som andra småirisar.
14. Botaniska krokus i blandade färger, 20 st – bonus från Odla.nu. Blekgula, vita med mörka utsidor eller strimmiga, syrenlila, lila, om man får tro bilden. Satte allesammans i gräsmattan under körsbärskornellen.
15. 9-10 vitlöksklyftor stoppade jag ner i grönsakslandet bredvid kärleksörten intill krusbärsbusken.
16. En rad småklyftor av etagelök som jag fick av kolonigranne J. satte jag i närheten av vitlöken. J kallade den också ”sibirisk lök”.
17. 5/10 kompletteringsköp (”tre lökpåsar till priset av två”…) 15 botanisk tulpan ‘Red Hunter’, ”the Wisely Tulip”. 11/10 planterade jag dem i den torra och varma västra bodväggsrabatten.
18. Dito, 15 Tulipa bakari ‘Lilac Wonder’ . Dem planterade jag den 11/10 i lilla grusiga guldlinrabatten vid österväggen.
19. Dito, 20 porslinshyacinter, Puschkinia libanotica. En gammal favorit, som jag behöver mer av. De har nog stått för skuggigt under körsbärskornellen och dött undan. Den 12/10 planterade jag ut dem på lite olika ställen. En handfull vid foten av kaprifolen i bodrabatten, några i samma rabatt men runt omkring daggfunkian, ytterligare en näve i gulltörelrabatten strax bakom geranium ‘Jolly Bee’.

Dessutom planterade jag ut en lavendel ‘Hidcote’ som jag haft på balkongen. Den såg rätt risig ut, och jag tror inte att den överlever vintern, men hellre försöka än att slänga den direkt. Jag planterade den bredvid aubretian i österväggsrabatten, strax nedanför ros Queen Elizabeth. Går det så går det.

Sen beskar jag Cox Pomona. Massor med halvmogen frukt rasade ner, så jag släpade hem en massa tunga äpplen och en kasse plommon. Ingrid Marie borde också beskäras mer – det fick en genomgång i augusti, men alldeles för liten – men jag kommer inte att hinna med det i år.

Och så till slut skördade jag fem små, men urgoda polkagrisrödbetor ‘Chioggia’ och en liten liten squash. Säkert säsongens sista.

Dagliljor

Dagliljor är jag dålig på. Mina brunröda dagliljor blommar hyfsat snällt, men guldgula Stella d’Oro får bara ur sig några blommor per säsong. Purpursvarta Bela Lugosi i österväggsrabatten totalvägrar, och det gör också den aprikosfärgade vars namn jag glömt. Läser om dagliljor:

• - Trivs i näringsrik, fuktig men väldränerad trädgårdsjord, gärna med mycket mull och lerhaltig. Vattna vid torka – annars blir blomningen lidande.
• - Vill ha mycket näring. För bättre blomning, gödsla mest på hösten, med kvävefattigt naturgödsel. Benmjöl är bra.  Ge lite hönsgödsel på våren, eller en giva varannan vecka tills knopparna visar sig. Efter midsommar kan man mylla ner benmjöl.
• - Delas med några års mellanrum
• - Om de nedersta bladen gulnar, kan det bero på att rötterna kommit in i sandig jord. Gräv upp och byt jord eller planteringsställe.
• - Trivs i soligt läge
• - Ska planteras grunt (2.5 cm under jordytan) om man köper barrotade plantor; annars i nivå med krukans jord.
• - Om inget funkar – flytta dagliljan!

Mer på http://www.odla.nu/artiklar/hemerocallis.shtml

Potatis och skuggbräcka

Ännu en underbar dag med härlig, mild värme. Det ska bli kallt och en del (välbehövligt) regn nu de närmsta dagarna, så desto mer fantastiskt att försommarvädret infaller under lördag och söndag. Jag satte tolv Amandine-potatisar i större delen av land nr 3. Bara ett par av dem hade fått rötter, men det kanske bara är bra att några blir tidigare i starten och några senare. Hoppas att jag inte gödslade för mycket när jag förberedde landet i går. Har nu läst att för mycket kvävegödsling ger vattnig potatis. Men jag hade mest Chrysan och benmjöl, och lite Algomin. En gnutta hönsgödsel.

Gjorde sedan en ny upphöjd liten skuggrabatt framför ett syrenträd vid plommonträdet där gräsmattan aldrig hämtade sig sedan jag lät jordsäckar ligga där någon månad för ett par år sedan. Täckte nu med dagstidningar på marken, c:a 20 cm fin mulljord ovanpå, markväv som säkerhetsmarginal någon dm under/utanför tidningarna och kantstenar och grus på för att hålla markväven nere och jorden på plats. Inte särskilt elegant. Birgit L föreslog att kanta upphöjda rabatter med torvblock, och det ska jag verkligen försöka skaffa. – I myllan planterade jag de tre skuggbräckor ”Clarence Elliott” som jag köpte för ett par veckor sedan. Framför dem petade jag ner frön av krasse ”Whirlybird Rose” som jag köpte av Rara Växter på mässan. Verkligen inte rätt med så mycket skugga för krasse, men någonstans måste jag ha dem, och dessutom har jag ibland sett att krasse växer och trivs alldeles förträffligt i skugga. – Hämtade en kärra jord till – har nu tagit sammanlagt tio – och fyllde upp tre stora krukor. Den blåglaserade satte jag också krassefrön i. De andra av mörk zinkplåt fyllde jag bara för att kunna tömma skottkärran. Dem ska jag plantera svartöga m.m. i senare.

Gulltörelrabatten börjar bli riktigt fin nu, med de nästan perfekt runda kuddarna av gulltörel och fräsch kaukasisk förgätmigej bland dem. Den variegerade börjar ta sig också – den har tidigare varit lite klen.

Ett par fröplantor av kungsljus ”Banana Custard” har placerat sig illa i planteringslådan vid Cox Pomona. Jag grävde upp dem och försökte transplantera dem – en till granrabatten, en till den gassande bodrabatten där en lavendel tynar. Vi får se om de hämtar sig.

Satte också tio doftliljor som jag fick som bonus vid en prenumeration på AoT. Några i tusenskönerabatten under Hansarosen. Eller f.d. tusenskönerabatten. Därifrån har nämligen de otacksamma tusenskönorna vandrat vidare, ut i gräsmattan som tydligen var intressantare, så utrymme fanns. - Några i trillium/tiarella-rabatten – det borde bli vackert! Och slutligen ett par i nya pionrabatten.

I den lilla, lilla rabatten kring Cox Pomona-trädet rensade jag ut en massa svalört. Det är en så rar vårblomma, men den har gjort sitt för i vår, och tar över fullständigt om man inte håller efter den. Öste på mer mulljord och sådde några kvarvarande frön av ringblomma ‘Solar Flashback’.

Och så kantklippte jag mödosamt alla rabattkanter. Jobbigt, men det blir fint.

Fantastiskt nog har en mängd tulpaner trollats fram den sista veckan. Rådjuren hann alltså inte med alla!

Våriris ‘Katharine Hodgkin’

En underbar våriris som jag bara måste leta rätt på till hösten. Den borde passa bra i rabatten med gulltörel och kaukasisk förgätmigej (vanlig grönbladig och vitbrokig), med sina milda jeansblå och gullvivegula färgnyanser. Till önskelistan!

22/4: Jag slapp leta! T., den snälla människan, har gett mig knölar. Hon hade köpt Katharine H. på Zetas. Nu är det bara att plantera ut!

27/4: planterade ut irisarna i yttersta (nyutgrävda) hörnet av gulltörelrabatten, alltså invid den kaukasiska förgätmigejen. Benmjöl i botten av planteringsgropen.