Nu har halva juni gått, och det har inte varit en enda vacker dag. Några dagar har det varit uppehåll större delen av dagen, men annars har det varit svinkallt, blåsigt och regnigt, regnigt, regnigt. Jag hade tur som fick ett par (nästan) regnfria timmar i söndags för en vecka sedan så jag kunde klippa gräset och rensa ogräs. Men det är enda gången jag har kunnat ta mig till koloniträdgården i hela juni. Nu den här helgen har det kulminerat i oavbrutet ösregn och blåst. Mina ipomoeor som jag till slut var tvungen att plantera om i balkongkrukorna för ett par dagar sedan, när det var uppehåll ett par timmar, står genomdränkta och sönderblåsta och flaxar på balkongen. Det känns hopplöst!
Tydligen är det köldrekord för att vara juni – den kallaste på 50 år enligt SMHI. Temperaturen här har pendlat mellan 4+ (kväll) och 10+ (dag). Enstaka dagar har det gått upp mot 15+. Så sorgligt när årets vackraste månad bara försvinner ner i avloppet! Jag har varken sett mina pioner, paradisbusken, midsommarrosen eller schersminen blomma, och vet inte om de har börjat blomma eller om kanske har regnat/blåst sönder redan. Om prognosen håller sig ska det bli uppehåll i mitten av nästa vecka – då kanske jag kan hinna ut en stund på kvällen efter jobbet. Gräset måste ju klippas, men när?
Jag är så desperat att jag börjat storstäda! Då har det gått långt.







Det ska tydligen vara lite svavelosande och infernaliskt i trädgårdarna i år, även om änglarna i paradisbusken håller ställningarna ganska bra…






