Ogräset frodas efter den milda vintern och i den osannolikt varma våren – det är ren sommarvärme nu. Det är torrt också. Var tvungen att fylla vattentunnan med vattenledningsvatten. Skyfflade, hackade, rensade, krattade ena grusgången (20-meters) utanför tomten för ett par dagar sedan. Det tog ett sin tid, men blev fint. Resterande 30 metrar får bli om någon vecka. – Minsann om inte ett par nya perenner slank med när jag handlade på Nelins nu i veckan. Ett par aubrietior (småblommiga), penséer till balkongen, en mossflox ‘Purple Beauty’, en blodfingerört (Potentilla atrosanguinea), en kalifornisk fetknopp (Sedum spathulifolium) med silvergrå, lätt rosaanstruken bladfärg och gula blommor.
I dag planterade jag ut resp. sådde:
- Aubrietia ‘Kitte’ och den nya småblommiga ‘Blaumeise’, mot vägkanten nedanför häggmisplarna. Det blir nog för skuggigt om ett par år när misplarna växer till sig, men än så länge är det soligt och varmt med bra, rätt sandig jord. Där vill jag ha en tät matta av blålila aubrietia i maj. – 20/7: Aubrietiorna tog stryk av staketbygget. Frågan är om de klarar sig över vintern.
- Den kaliforniska fetknoppen delade jag upp i ett par mindre och satte ut tussar kring aubrietiorna. – 20/7: Dito – staketbygget var inte nådigt mot fetknoppen heller.
- Blodfingerörten vid den gassande västerväggen. Av någon mystisk orsak finns där alltid ett hål att stoppa ner en växt i trots att rabatten är liten och smal. Tydligen är det alltid något som dör väldigt påpassligt så att utrymme skapas för något nytt.
- Mossfloxen ‘Purple Beauty’ i lite djupare jord vid foten av syrener i tomtgränsen mot 30-metersvägen. Ska även där komplettera med fler så jag får riktiga mattor i maj. – 20/7: här blir det inte ens en pytteliten dörrmatta i maj! De glada staketgrabbarna fyllde floxen med cement till stolphålet.
- Ettårig doftlupin, L. mutabilis ‘Sunrise’ (Impecta) – dels i trädgårdslandet tillsammans med Beauty of Livermere-vallmon och lite runt omkring i samma hörn, dels mot planteringslådan vid skuggrabatten under Cox Pomona – och så ett överblivet frö i hörnet i den stora planteringslådan vid österväggen, där jag petat ner ett par jordärtskockor ‘Bianca’ och tänker odla squash och krasse. Blötlade fröna ett halvt dygn före sådd. – 20/7: Inte ett enda frö har grott. Impecta, Impecta!
- Blomsterlin ‘Bright Eyes’ (Impecta) längs med den stensatta kanten i granrabatten, och en handfull frön utkastade i själva rabatten. Dessutom i den nygrävda rabatten med vitt löjtnantshjärta och rosa akleja. – 20/7: ETT frö har grott, och blommar fint. Men andra kan vara på gång.
- Zinnia ‘Whirligig Fun’ (Impecta) på samma ställe som förra året – runt granstubben i granrabatten. – 20/7: Inte ett enda frö har grott. Impecta, Impecta!
- Solvän ‘Blue Diamond’ längs med tomtgränsen i riddarsporrerabatten. Totalt glömsk av att jag sådde blomsterlin ‘Rubrum’ där för några dagar sedan. Eftersom jag nu skyfflade på mer jord kvävde jag väl blomsterlinets chanser för gott. – Strödde också lite solvänner längs med långsidan av grönsakslandet, där jag alltid försöker få upp en blåblommande häck. Det brukar aldrig gå bra. – 20/7: Nej, och inte det här året heller! ETT frö har grott (Rara växter). Men kanske har jag mig själv att skylla lite grann här, som har satt potatis m.m. och kanske rafsat upp frön.
- Vanlig orange sömntuta (Impecta) över en ny rabatt som jag grävde mot södra tomtgränsen, där häcken inte når fram till vägen. – 20/7: Två frön har grott… Impecta, Impecta!
– Fixade ett par nya slarvrabatter. Dels den mot södra tomtgränsen (se ovan), dels i ogrässnåret under schersminen mot gatan till. Jag orkade inte ta nya fajter med lerjorden, utan täckte marken med dubbelvikta dagstidningar och öste sedan jord på, bara någon decimeter. Till hösten hoppas jag att gräs och ogräs under är kvävt och att jag kan gräva lite ordentligare. Vid söderrabatten tror jag att jag ska plantera en mörkbladig flikfläder ‘Black Lace’ och rosa jättebockrot vid fötterna, alternativt blekrosa jättevallmo. Plus MASSOR av scilla, vita narcisser och andra vårlökar. Det vill till att varken grannens gräs eller mitt kan jobba sig in i rabatten. Funderade på att avgränsa med torvblock runt omkring, till hösten? Så att jag dessutom kan få ordentligt upphöjda rabatter utan att jorden rasar ner i omgivande gräs.
Schersminrabatten – där funderar jag på att skaffa en aster divaricatus (vit skogsaster), som är tork- och skuggtålig. Och kanske sätta ut mina tre nyinköpta skuggbräckor längst ut mot tomgränsen.
Sen gick jag loss på det totalt gräsigenvuxna lilla stenpartiet! Slet, klippte och drog bort gammalt visset gräs, och snaggade den sorgligt igenvuxna lilla kullen tills det knappt var något kvar av den. Det kan inte hjälpas att timjan och ljuvlig backnejlika stryker med – det är så tätt med gräs överallt att det inte går att skilja dem åt. Nästa (?) gång ska jag gräva ut hela partiet, tvätta de övervuxna stenarna, täcka mark med markväv innan jag bygger upp partiet igen med grusblandad jord. Och så ska jag odla taklök, timjan, sedum, backnejlika och kanske kuddflox eller aubrietia där, rent av backsippor.
Årets nystartade kompost klädde jag in med svart plast för ett par dagar sedan. Skyfflade på lite mer på landet, krattade ut jorden och lade på brädor att gå på. Med all den nya fina jorden har det äntligen blivit djupa, mylliga, härliga land. Inom närmsta veckan ska jag så rödbetor (polkagrisrandiga ‘Chioggia’) där. För övrigt blir det potatis ‘Amandine’, schalottenlök (om jag får tag på sättlök), kronärtskocka och fem majsplantor.
Liljebaggarna har vaknat till liv, och knaprar vällustigt (för att inte tala om annan vällust de idkar) på mina kejsarkronor och kungsängsliljor. Jag skakar ner dem i min mördarhink och krossar dem eftertänksamt med min mördarsten. Faktum är att jag nu t.o.m. ibland förmår mosa dem med fingrarna, om jag har kraftiga trädgårdshandskar på, men jag föredrar stentricket. De lysande orangea äggsamlingarna snokar jag också upp och mosar innan de övergår till fasansfullt äcklig larvsmet.
”Vilar du aldrig”? frågade en vänlig granne. Och faktum är att vilopassen sällan överskrider tre minuter – den tid det tar att skala och äta en pausclementin. Det är så mycket jag vill göra nu! Ändå hinner jag aldrig med som jag tänkt.